I denna kvalitativa litteraturstudie har syftet varit att belysa och försöka förstå lidande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Lidande finns där liv och människor finns och är i sin djupaste mening ett ”döende”. Lidandet låter sig sällan definieras, det är svårt att beskriva med ord. Den som lider har ett behov av förståelse och stöd ifrån sin omgivning. Att lida kan innebära att känna sig främmande inför sig själv eller främmande i sin kropp. Det kan även innebära ett främlingskap i kontakten med andra därför att lidandet kan vara svårt att kommunicera eller att förstå för en utomstående. Lidande kan i början upplevas som ett hot mot existensen eller integriteten. Om den lidande människan uthärdar och genomlever lidandet, kan det innehålla möjligheter till en ny syn på livet och en ny tillvaro. Resultatet visar att lidande kan uppstå av olika skäl, och ibland är det till följd av sjukdom eller skada. Sjukdom och ohälsa kan innebära ett lidande som begränsar individens tillgång till sitt liv, och det kan utgöra ett hot mot patientens integritet och autonomi. Vårdandet i sig kan även innebära ett onödigt vårdlidande för patienten, orsakat av omedvetna kränkningar från personal när de inte har förmågan att möta eller förstå patientens situation. Vårdvetenskapen tar sin utgångspunkt i det etiska patientperspektivet, vilket innebär att patientens lidande måste beaktas i vårdandet. Att försöka förstå det lidandet, så som det erfars av individen, är en stor utmaning för sjukskö-terskan. Förutsättningar för detta kan skapas i vårdrelationer som bygger på respekt för individen och tillåter en delaktighet för patienten såväl som för närstående. Att lindra någons lidande och medverka till ett ökat välbefinnande trots lidande, kan ske genom att våga se, lyssna, finnas nära eller försöka förstå den som lider. Vilket i sin tur tycks handla om att våga vara öppen och mottaglig för den lidande människan.

<p>I denna kvalitativa litteraturstudie har syftet varit att belysa och försöka förstå lidande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Lidande finns där liv och människor finns och är i sin djupaste mening ett ”döende”. Lidandet låter sig sällan definieras, det är svårt att beskriva med ord. Den som lider har ett behov av förståelse och stöd ifrån sin omgivning. Att lida kan innebära att känna sig främmande inför sig själv eller främmande i sin kropp. Det kan även innebära ett främlingskap i kontakten med andra därför att lidandet kan vara svårt att kommunicera eller att förstå för en utomstående. Lidande kan i början upplevas som ett hot mot existensen eller integriteten. Om den lidande människan uthärdar och genomlever lidandet, kan det innehålla möjligheter till en ny syn på livet och en ny tillvaro. Resultatet visar att lidande kan uppstå av olika skäl, och ibland är det till följd av sjukdom eller skada. Sjukdom och ohälsa kan innebära ett lidande som begränsar individens tillgång till sitt liv, och det kan utgöra ett hot mot patientens integritet och autonomi. Vårdandet i sig kan även innebära ett onödigt vårdlidande för patienten, orsakat av omedvetna kränkningar från personal när de inte har förmågan att möta eller förstå patientens situation. Vårdvetenskapen tar sin utgångspunkt i det etiska patientperspektivet, vilket innebär att patientens lidande måste beaktas i vårdandet. Att försöka förstå det lidandet, så som det erfars av individen, är en stor utmaning för sjukskö-terskan. Förutsättningar för detta kan skapas i vårdrelationer som bygger på respekt för individen och tillåter en delaktighet för patienten såväl som för närstående. Att lindra någons lidande och medverka till ett ökat välbefinnande trots lidande, kan ske genom att våga se, lyssna, finnas nära eller försöka förstå den som lider. Vilket i sin tur tycks handla om att våga vara öppen och mottaglig för den lidande människan.</p>