Gamma-ray burst light curves are notoriously irregular, yet a significant number consists of a single fast-rising, exponentially decaying pulse. These are called single-peaked light curves. The goal of this thesis is to analyse a sample of 2710 GRBs collected by the Fermi space telescope by identifying single-peaked bursts and comparing their properties to those of the multi-peaked bursts. Furthermore, the validity of the relativistic shock breakout theory as an explanation for single-peaked, low-luminosity GRBs is investigated using a closure relation. For this investigation, the Fermi sample wascomplemented by low-luminosity GRBs observed by other instruments. A criterion for selecting single-peaked bursts was successfully developed, yielding 48% long and 79% short, single-peaked GRBs. Significant differences between the populations were found in multiple properties. In general, single-peaked GRBs appear to be weaker and more slowly varying than multi-peaked ones; however, a larger sample of GRBs with redshift measurements is needed to draw conclusions about possible intrinsic differences in energy connected to the progenitor systems. The investigation of low-luminosity GRBs’ compliance with the shock breakout closure relation showed that 64% of the low-luminosity GRBs were within a factor 5 of fulfilling the relation as opposed to only 24% of high-luminosity GRBs. It was further shown that only a small number (< 5%) of Fermi GRBs without redshift measurements could be low-luminosity shock breakout GRBs according to this theory. In conclusion, while the shock breakout closure relation does hold for a greater proportion of low-luminosity GRBs than high-luminosity GRBs, there is still a large number of low-luminosity GRBs left unexplained by this theory. / Gammablixtljuskurvor är ökänt oregelbundna men en betydande andel består av en enda snabbt stigande och exponentiellt avtagande puls. Dessa kallas singelpeakade ljuskurvor. Målet med detta examensarbete är att analysera de 2710 gammablixtar som Fermirymdteleskopet har observerat genom att identifiera singelpeakade blixtar och jämföra deras egenskaper med multipeakade blixtars. Dessutom undersöks den relativistiska shockbreakoutteorin som förklaringsmodell för singelpeakade lågluminositetsgammablixtar. I denna undersökning kompletterades fermiblixtarna med lågluminositetsblixtar från andra instrument. Ett kriterium för identifikation av singelpeakade gammablixtar utvecklades och detta resulterade i 48% långa och 70% korta, singelpeakade gammablixtar. Flertalet egenskaper uppvisade signifikanta skillnader mellan populationerna. I allmänhet verkar singelpeakade gammablixtar vara svagare och variera långsammare än multipeakade. Dock behövs en större population av gammablixtar med uppmätta rödskift för att med säkerhet kunna avgöra om singelpeakade blixtar verkligen släpper ut mindre energi. Undersökningen av huruvida lågluminositetsgammablixtar kan förklaras med shockbreakoutteorin visade att 64% av lågluminositetsblixtarna uppfyllde kravet upp till en faktor fem medan bara 24% av högluminositetsblixtarna gjorde det. Vidare visades att endast ett litet antal (<5%) av fermiblixtarna utan uppmätta rödskift skulle kunna vara lågluminositetsshockbreakoutblixtar enligt denna teori. Även om shockbreakoutteorin kan förklara en större andel av lågluminositetsblixtarna än högluminositetsblixtarna återstår ett stort antal oförklarade lågluminositetsblixtar.