Tidigare forskning visar att det finns brister i den samsyn och samverkan mellan skolpersonal som är en framgångsfaktor för hög måluppfyllelse i grundskolan (Nilholm & Göransson, 2013; SOU 2010:95; www.skolinspektionen.se; m fl). Mentorer, lokala elevhälsoteam och skolledare är de aktörer som ansvarar för utbildningen till elever med olika förutsättningar. Graden av samsyn dessa aktörer emellan är därför intressant. Denna studies syfte har varit att identifiera och beskriva eventuella mönster i mentorers, lokala elevhälsoteams och skolledares uppfattningar om extra anpassningar och särskilt stöd, utifrån frågeställningar om anledningar till olika insatser, vem/vilka som ska ansvara för insatserna samt om orsaker till bristande insatser. En totalundersökning i en kommun har genomförts via webbenkät och kvantitativ multivariat analys. Utgångspunkterna har varit socialkonstruktivistisk teori om ett kontextberoende lärande tillsammans med andra, och ett relationellt perspektiv på skolsvårigheter.  Studien visar att störst samsyn finns kring det faktum att inte alla elever med behov ges tillräckligt stöd i skolorna, och att tid för arbete för dessa elever saknas i personalens scheman. Viss samsyn finns också angående när elever ska ges stöd, men i mindre grad gällande vem/vilka som ska utföra insatserna. Studien har också visat att en relativt stor andel av respondenterna upplever bristande samsyn med kollegor gällande att se/tolka behov hos elever, avgöra lämpliga åtgärder samt utföra åtgärderna, samtidigt som alla tre grupperna i hög grad är överens om att de själva sällan eller aldrig har bristande kompetens gällande just att tolka behov och avgöra/utforma åtgärder.  Resultaten visar att samsyn och samverkan behöver vidareutvecklas inom skolorna via strategiska kontaktytor. Utifrån resultaten och teorin bör samtalen handla om uppdragsuppfattning, elevsyn och gemensamma strategier för ökad inkludering, delaktighet och måluppfyllelse. / Previous research shows that there are shortcomings in the consensus and collaboration among school personnel, a success factor for high achievement in primary school (Nilholm & Göransson, 2013; SOU 2010:95; www.skolinspektionen.se; m fl). Mentors, local student health teams and school leaders are those responsible for the education of students with different qualifications. The degree of consensus between these actors is therefore interesting. The purpose of this study has been to identify and describe any patterns of mentors' , local student health teams' and school leaders' perceptions about additional adjustments and special support, based on the questions of reasons for different actions, who/which is responsible for action and reasons for lack of action.  A total survey in a municipality has been conducted via online questionnaire and quantitative multivariate analysis. The starting point has been the social constructivist theory of context-dependent learning with others, and a relational perspective on school difficulties.    The study shows that the greatest consensus is about the fact that not all students in need are given sufficient support, and that time to work for these students is lacking in staff schedules. Some consensus is also about which students should receive support, but less so regarding which staff should perform it. The study has also shown that a relatively large proportion of respondents perceive lack of consensus with colleagues regarding interpreting the needs of pupils, determining appropriate actions and bringing them into action, while all three groups largely agree that themselves rarely or never lack of expertise regarding just that;  interpreting the needs and determining/performing measures.   The results show that consensus and collaboration need to be developed within schools through strategic contacts. Based on the results and theory, the discourse should be about assignment, perception of difficulties and concerted strategies for greater inclusion, participation and achievement.