Interstellar extinction and reddening are inescapable sources of uncertainty in the study of astronomical objects. Many creative ways to measure its effects have been developed, two of them being evaluated in this study. I apply two recently improved methods to estimate extinction toward individual stars, one based on interstellar absorption of sodium and the other based on opacity maps of the interstellar medium. The methods are applied to 14 stars in the local neighborhood, all within a distance of 250 pc from the Sun, and their results are compared. I find that both methods have severe limitations and large uncertainties, but can still be useful under the right conditions. I also provide suggestions on how the methods can be improved. / Interstellär extinktion och rödfärgning är oundvikliga osäkerhetskällor i studiet av astronomiska objekt. Många kreativa sätt att mäta dess effekter har utvecklats, av vilka två utvärderas i denna studie. Jag tillämpar två nyligen förbättrade metoder för att uppskatta utsläckning mot enskilda stjärnor, en baserad på interstellär absorption av natrium och den andra baserad på opacitetskartor över det interstellära mediet. Metoderna tillämpas på 14 stjärnor i solens närområde, alla inom ett avstånd av 250 pc, och deras resultat jämförs. Jag finner att båda metoderna har allvarliga begränsningar och stora osäkerheter, men ändå kan vara användbara under rätt förutsättningar. Jag ger också förslag på hur metoderna kan förbättras.