Optimal fitness ser oftast olika ut för honor och hanar, och denna skillnad kan påverkas av endast en allel. När denna allel däremot ger ena könet en bättre chans att reproducera sig, medan den ger det andra könet en försämrad sexuell fitness. Då talar vi om en sexuell konflikt mellan lokus; en effekt som heter sexuell antagonism. Tidigare studier har kartlagt gener som ansetts vara högt rankade kandidater med en sexuell antagonistisk effekt.  En sådan effekt är rörelseaktivitet, vilket är en fenotypisk förmåga som selekteras fram hos hanar av Drosophila melanogaster. Genen CG3589 påverkar rörelseaktiviteten genom att påverka produktionen av muskelfibriller i sarkomererna. Min undersökning testade hanflugor av Drosophila melanogaster som härstammar från en wild-type population, Canton-S, med olika genetiska linjer. Med metoden CRISPR/Cas9 har två varianter av CG3598 skapats, och båda dessa ingår i min studie. Den en allelen (A2) uppvisar en högre rörelseaktivitet än den andra (A1). Jag observerade fem individers rörelse från varje genetisk linje i separata rör, samt mätte deras thoraxlängder. Min hypotes var att hanflugor med allel A2 har en högre fitness genom höge nivåer av fysisk aktivitet eller större kroppsstorlek än hanar med allel A1. Analyserna visade en signifikant skillnad mellan de genetiska linjerna inom de två allelerna. Slutsatsen är att det inte är genens två olika alleler som skapade de signifikanta skillnaderna mellan rörelseaktivitet och thoraxlängd, utan något i de genetiska linjernas bakgrund som skapar variationerna. / Optimal fitness usually looks different for females and males, and this difference can be affected by one allele. When this allele, on the other hand, gives one sex a better chance of reproducing, while it gives the other sex a negative effect on their sexual fitness. Then we are talking about a sexual conflict between loci, an effect called sexual antagonism. Previous studies have mapped genes that are highly ranked candidates with a sexual antagonistic effect. One such effect is locomotory activity, which is a phenotypic ability that is selected in males by Drosophila melanogaster. The gene CG3589 affects locomotory activity by affecting the production of muscle fibrils in the sarcomeres. My study tested male flies of Drosophila melanogaster derived from a wild-type population, Canton-S, with different excision lines. With the CRISPR / Cas9 method, two variants of CG3598 have been created, and both are included in my study. One allele (A2) shows a higher movement activity than the other (A1). I observed the movement of five individuals from each genetic line in separate tubes and measured their thoracic lengths. My hypothesis was that male flies with allele A2 have a higher fitness through high levels of physical activity and/or larger body size than males with allele A1. The analyzes showed a significant difference between the excision lines within the two alleles. The conclusion is that it is not the two different alleles of the gene that created the significant differences between locomotory activity and thoracic length, but something in the background of the excision lines that creates the variations.