Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur sårbara kommuner arbetar med näringspolitik när det uppstår en lokal industrikris. Det är en fråga som är intressant och viktig eftersom det är en svår situation som påverkar många människor och eftersom kommunerna hamnar i en situation där de har få verktyg men ett stort ansvar. Sårbara kommuner definieras med hjälp av Tillväxtverkets definition och ska förstås som kommuner som har sämre förutsättningar att få till en god sysselsättning. Lokal industrikris ska förstås som den situation som uppstår när en eller flera stora arbetsgivare lägger ned sin verksamhet, med resultatet att många blir arbetslösa på lokal nivå. Med hjälp av Jon Pierres teori om horisontella och vertikala näringspolitiska nätverk kan det undersökas hur kommunerna agerar. Teorin berör på ett bra sätt området kommunal näringspolitik och med hjälp av den kan hittas vilka aktörer som är inblandade, vilka åtgärder som görs och vilka medel som används. Bjuvs kommuns agerande när Findus avvecklade sin verksamhet där 2016–2017 undersöks och Bjuvs kommun är ett typiskt fall av en sårbar kommun som ställs inför en lokal industrikris. Det är en kvalitativ fallstudie som genomförs och materialet utgörs i huvudsak av intervjuer med kommunala företrädare. Det teoretiska ramverket tillämpades på materialet och viss användning av horisontella nätverk fanns närvarande men samtidigt framkom det att kommunal näringspolitik inte hade en allt för stor betydelse vid den lokala industrikrisen.