Addressing climate change has become a major challenge. To keep the rise in temperature below 2°C, by 2050, the carbon emissions should be reduced to 80% of their levels compared to 1990. In order to achieve the targets, all levels of society need to be engaged. But even if the targets are realized, there is a real concern in how they are realized. The many crises, society is facing now, are a symptom of a failing world view. Fighting the symptoms without addressing the underlining causes is merely postponing the problem. Business as usual will not be sufficient to tackle the problem at the roots. Everywhere in the world, local authorities commit themselves to undertake climate action but often lack the capacity to implement these changes. They need partners for successful collaboration. Renewable Energy Cooperatives (REScoops) are identified as a great potential partner to address these challenges. This thesis addresses the following research questions: 1. What are the challenges local governments face in realizing their climate action commitment? And what do REScoops have to offer? 2. What are the challenges cooperatives are facing? And what can municipalities do to facilitate cooperative entrepreneurship? 3. What are successful examples of collaborations between local governments and REScoops and which factors made the collaboration successful? Case studies are used to gather insights and resulted in recommendations for local authorities to facilitate future collaborations. Evidence from the case studies illustrates that cooperatives provide an ample opportunity to implement local authorities’ climate action plan through the implementation of Renewable Energy and Energy Efficiency projects, while generating multiple other benefits such as unburdening the local authorities’ administration but also addressing the wider context of engaging citizens in the energy transition, fostering a long term behavioral change and fostering positive impact on the local economy through their mission-oriented business. REScoops and municipalities have great potential in collaborating when vision is aligned and mutual benefits are clear. Local authorities can strengthen -3- REScoops in achieving their shared goals in the energy transition in multiple ways, such as the adding specific criteria in the call for tender, advocating the cooperative model, facilitate networking and others. / Att ta itu med klimatförändringen är en stor utmaning. För att hålla temperaturökningen under 2° C och minskas koldioxidutsläppen till 80 % av deras nivåer jämfört med 1990 fram till 2050. För att uppnå dessa måste samhället i alla nivåer vara engagerat. Men även om målen realiseras, finns det ett verkligt problem i hur de realiseras. De många kriserna som det mänskliga samhället nu står inför, är ett symptom för en misslyckad världsbild. Bekämpa symptomen utan att åtgärda underliggande är bara att skjuta upp problemet framöver. ”Business as usual” räcker inte längre för att angripa problemet vid roten. Överallt i världen bestämmer lokala myndigheter sig för att genomföra klimatåtgärder men de ofta saknar kapacitet att genomföra dessa förändringar. De behöver partners för ett framgångsrikt samarbete. Förnybar energikooperativ (REScoops) identifieras som en stor potentiell partner för att möta dessa utmaningar. Denna avhandling behandlar de följande forskningsfrågorna: 1. Vilka är de utmaningar för lokala regeringar för att förverkliga deras klimat engagemang? Och vad REScoops har att erbjuda? 2. Vilka är de utmaningar kooperativen står inför? Och vad kan kommuner göra för att underlätta kooperativt företagande? 3. Vad är framgångsrika exempel på samarbeten mellan lokala regeringar och REScoops och vilka faktorer gjort samarbetet framgångsrikt? Fallstudier används för att samla statistik. Det resulterade i rekommendationer för lokala myndigheter för att underlätta framtida samarbeten. Bevis från Fallstudierna visar att kooperativ ger stora möjligheter att genomföra handlingsplanen för kommunernas klimat politik och genomförande av projekt för förnybar energi och energieffektivitet, samtidigt som de skapar flera andra förmåner såsom avlastas kommunernas administration. kooperativ kan också engagera medborgarna i energiomställningen i större sammanhang, och främja en l... REScoops och kommuner har stor potential att samarbeta när vision är ömsesidiga och tydliga. Lokala myndigheter kan stärka REScoops att uppnå sina gemensamma mål i energiomställningen på flera sätt, såsom att lägga till specifika kriterierna i samtalet för anbudet, förespråkar den kooperativa modellen, underlätta nätverkande och andra.

Energy management concerns were raised in France after the oil crisis in the 1970s. From then, the local actors developed policies to better control the energy production and consumption on the territories. Climate considerations and the need to limit greenhouse gases (GHG) emissions were then added to these energy issues in the early 2000s. The Climate Plans first appeared in France in 2004, in the National Climate Plan. This regulatory document outlined the desire to apply national and European energy and climate objectives at the territorial level. This initiative laid the foundations for the principle of territorial climate-air-energy planning, which became statutory in 2015 for Public Establishment of Intercommunal Cooperation with over 50,000 inhabitants. A regulatory framework has defined the ins and outs of this planning exercise, but the first results have shown that not all local authorities have fully taken up these planning issues, due to a lack of internal competence, means and method to answer the formal exercise. Tot heir credit, the regulatory objectives imposed by the National Low Carbon Strategy were quickly judged to be out of touch and disconnected from local reality, particularly for industrial territories. More recently, a growing number of local authorities have chosen to flesh out their territorial strategy by drawing up an Energy Master Plan, a roadmap that outlines a comprehensive and integrated approach to managing energy resources. Based on a case study of the Urban Community of Dunkirk, this thesis investigates how local authorities have taken up these energy and climate planning challenges, the difficulties they face, and how the Plan Climat-Air-Energie Territoriaux (Local Climate Air Energy Plan) could become essential monitoring tools for the low-carbon transition of territories if they were equipped with real decision-support tools. The case of the Urban Community of Dunkirk is emblematic. Responsible for 4% of France's GHG emissions due to its port and industrial activities, the urban area has committed itself to implementing accelerated decarbonisation. An exploratory study is carried out based on a comparative analysis of the 2022 revised climate plan of the Urban Community of Dunkirk and the Energy Master Plan developed by the Greater Lyon Metropolis in 2019, as well as a series of interviews with the departments and researchers specialising in environmental and territorial planning. On the one hand, results identified approximations in the calculations of emissions reduction, and in particular on the formulation of the working and calculation hypotheses for energy and carbon trends by 2050 in the revised climate plan of the Urban Community of Dunkirk. They led to a lack of clarity in the presentation of the territorial strategy defined by the community. On the other hand, results showed that the Energy Master Plan of Grand Lyon allows to build a more robust action plan, whose strength lies in integrating economic, temporal, technical and governance issues. However, a number of limitations have been identified, related to the cumbersome nature of implementing integrated tools for local authorities and the rapid obsolescence of the energy diagnoses carried out on territories resulting from a difficult updating process. Finally, results showed that the decision-support tools that will be developed must meet the technical needs of fine-tuned modelling of territories, the practical needs of coordinating actions over time and measuring their impact, and the cross-sectoral needs of organising governance between all the players involved. / Energifrågorna aktualiserades i Frankrike efter oljekrisen på 1970-talet. Därefter utvecklade de lokala aktörerna strategier för att hantera energiförbrukningen på sina territorier. Klimathänsyn och behovet av att begränsa utsläppen av växthusgaser lades sedan till dessa energifrågor i början av 2000-talet. Klimatplanerna dök först upp i Frankrike 2004, i den nationella klimatplanen. I detta lagstiftningsdokument beskrevs önskan att tillämpa nationella och europeiska energi- och klimatmål på territoriell nivå. Detta initiativ lade grunden till principen om lokal klimat-, luft- och energiplanering, som 2015 blev lagstadgad för offentliga inrättningar för interkommunalt samarbete med över 50 000 invånare. Ett regelverk har definierat hur denna planering ska gå till, men de första resultaten har visat att inte alla lokala myndigheter har tagit sig an dessa planeringsfrågor fullt ut, på grund av brist på intern kompetens, medel och metoder för att svara på den formella uppgiften. De lagstadgade mål som infördes genom den nationella strategin för låga koldioxidutsläpp bedömdes snabbt vara verklighetsfrämmande och inte kopplade till den lokala verkligheten, särskilt för industriområden. På senare tid har ett växande antal lokala myndigheter valt att konkretisera sin territoriella strategi genom att utarbeta en energiplan, en färdplan som beskriver en omfattande och integrerad strategi för att hantera energiresurser. Med utgångspunkt i en fallstudie av stadsregionen Dunkerque undersöker denna avhandling hur lokala myndigheter har tagit sig av dessa utmaningar inom energi- och klimatplanering, vilka svårigheter de möter och hur den lokala klimat- och energiplanen (Plan Climat-Air-Energie Territoriaux) skulle kunna bli viktiga övervakningsverktyg för den koldioxidsnåla omställningen av territorier om de utrustades med verkliga beslutsstödsverktyg. Fallet med den urbana gemenskapen i Dunkerque är emblematiskt. Stadsområdet står för 4% av Frankrikes utsläpp av växthusgaser på grund av sin hamn- och industriverksamhet, och har åtagit sig att genomföra en snabbare utfasning av fossila bränslen. En explorativ studie genomförs baserad på en jämförande analys av den reviderade klimatplanen 2022 för Dunkerque och Energy Master Plan som utvecklades av Greater Lyon Metropolis 2019, samt en serie intervjuer med avdelningar och forskare som är specialiserade på miljö- och territoriell planering. Å ena sidan identifierar resultaten approximationer i beräkningarna av utsläppsminskningar, och i synnerhet i formuleringen av arbets- och beräkningshypoteser för energi- och koldioxidtrender fram till 2050 i den reviderade klimatplanen för Dunkerques stadsgemenskap. De leder till en brist på tydlighet i presentationen av den territoriella strategi som fastställts av kommunen. Å andra sidan visar resultaten att Grand Lyons energimasterplan gör det möjligt att bygga en mer robust handlingsplan, vars styrka ligger i att integrera ekonomiska, tidsmässiga, tekniska och styrningsfrågor. Vi har dock identifierat ett antal begränsningar som rör den besvärliga implementeringen av integrerade verktyg för lokala myndigheter och den snabba föråldringen av de energidiagnoser som utförts på territorier till följd av en svår uppdateringsprocess. Slutligen visade sig att det behövs utveckla beslutsverktyg som måste uppfylla de tekniska behoven av finjusterad modellering av territorier, de praktiska behoven av att samordna åtgärder över tid och mäta deras effekter, samt de sektorsövergripande behoven av att organisera styrning mellan alla aktörer som är involverade.