Low-poly är en term som används för att beskriva 3D-modeller som består av få polygoner, vilket är de 2D-plan som utgör en 3D-model. Denna rapport försöker ta reda på hur modeller med hög detaljnivå kan göras om till modeller med lägre detaljnivå för att spara in på tid och kostnader. Det skapades fyra 3D-modeller till en studie som med hjälp av enkäter tog reda på hur mycket uppfattningen av en detaljerad kontra mindre detaljerad modell uppfattas av ett antal informanter. Resultatet visar att med hjälp av tidigare dokumentation om karaktärsdesign så går det att skapa effektiva low-poly karaktär som tydligt kan representera den initiala karaktärsdesignen. Low-poly är en relativ term som innefattar olika nivåer av abstraktion. Framtida arbeten bör undersöka en större spännvidd av detaljnivåer för att ta reda på vad som fungerar bäst, vilket förhoppningsvis kan motivera spelskapare att använda sig av stilen mer.

How can we as architects interact with external practices, such as video games? Are there relevant aspects to be found, and what are the ways in which they could be approached? This project grounds itself in three different personal interests; architecture, digital design tools and video games, or more specifically: ”What kind of architectural expressions and spaces could be created if we design in the borderland between the real and the virtual game?” This is an experimental project that approaches a few aspects of video game design, as well as potential qualities of virtual worlds. It concerns itself with image based digital massing, level design as basis for program or composition on site, as well as being on the border between the real and the virtual. The result of the investigations is a playful collection of objects, arranged according to a loose, narrative sequence idea. The scene is geographically tied to a real location, but floats in a no-man’s-land between reality and game. In its current state, it is not a proposal for the actual, real world site, and at the same time it is not quite a game either. There is an ambivalence to the scene being at the pivot point of these two definitions. The objects have a structural and aesthetic nature that touches on low-polygon shapes as expression, using images for generating a grid-surface based outcome and exploring a transitioning between reality and virtuality through architectural representation.

Frågeställningen för denna studie; Vad är det som ger Low Poly tillräcklig attraktionskraft i spel för att spelaren ska vilja stanna kvar i miljön och utföra spelmoment och vilja spela vidare? Detta är en digitalt utförd kvantitativ studie, baserad på en spelscen skapad i Low Polygrafik, föreställande en tidlöst utformad sushibar. Teststimuli var bilder från den skapade scenen. Resultat och analys baseras på 51 svar och resultatet visar att Low Polygrafisk stil i spelscen fungerar och kan uppfattas positivt, trots en kantigare grafik. Formernas kantighet minskar i betydelse satt i sitt sammanhang där färg och textur spelar stor roll. Även organiskt material som sushirullar bedömdes som positivt fungerande i scenen. En majoritet av respondenterna valde att stanna i scenen och agera på något sätt, vilket styrker det positiva svaret att vilja spela vidare i scenen. För framtida studier rekommenderas ett interaktivt spel i betaformat, med flera ”rum” och flera modeller som teststimuli. Djupare förståelse för Low Poly grafikens möjligheter och begränsningar inom dagens moderna spelvärld behövs.