Studien är en deltagande observation av kommunikativa mönster i matematikundervisning på gymnasiet. Studien har det sociokulturella perspektivet på lärandet som teoretisk utgångspunkt. Materialet som samlades in består av fyra direkt efterföljande matematiklektioner i matematik 1b i en klass som observerats genom deltagande observation. Dessutom har materialet spelats in med videokamera och kompletterats med ljudinspelning, fältanteckningar och en lärarintervju. Studien fokuserar på att synliggöra kommunikativa mönster och deras påverkan på möjligheten för eleverna att kommunicera ett matematiskt innehåll. Analysen utgår från transkriberat material av samtal mellan lärare och elever i plenarundervisning. Vidare analyseras elevernas bänkarbete med hjälp av fältanteckningar och en del videomaterial. Till sist står klassrummens olika form och bänkuppställning i fokus. Där analyseras lärarens rörelser i klassrummet och dess påverkan på kommunikation. Det framkommer i studien att det finns möjligheter till fördjupad kommunikation i matematik i bänkarbetet som inte utnyttjas av alla elever. Plenarundervisningen är präglad av olika variationer av IRE-mönster som ger läraren en tydlig dominans i dialogen. Dock fanns en del observationer där mönstret bryts och eleven får mer delaktighet i kommunikationen. Här kommer studien fram till att det finns en outnyttjad potential för mer reflekterande dialog i matematikundervisningen i den klassen vi observerade.