<p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka GIH-studenters kondition och jämföra den trend som finns på GIH gentemot trender för konditionen hos mönstrande samt löpare i Stockholm Marathon. De frågeställningar som användes var:</p><p>1. Hur har GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga förändrats från 1977 till 2008?</p><p>2. Hur har mäns arbetskapacitet under mönstringen förändrats mellan åren 1969-83 samt 1986-93?</p><p>3. Hur har medeltiden förändrats för de löpare som deltog i och slutförde Stockholm Marathon mellan åren 1979-2008?</p><p><strong><p>Metod</p></strong></p><p>Dels deltog vi i framtagande av ny data i egenskaper av testledare i ett projekt för att undersöka GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga under hösten 2008 (n=28). Dessa data jämfördes sedan med tidigare framtagna data från ett liknande test på GIH-studenter från 1977 (n=44). Resterande del av undersökningen var bearbetning av befintlig data. Totalt studerades 183 216 löpare i Stockholm Marathon samt i snitt 45 000 mönstrande för varje studerat år.</p><p><strong><p>Resultat</p></strong></p><p>De resultat som framkom av studien var att en negativ utveckling gick att utläsa på GIH-studenternas maximala syreupptagningsförmåga, från 4,50 l O2/min hos männen till 4,24 l O2/min, medan utvecklingen hos kvinnorna var minimal, 2,88 l O2/min till 2,86 l O2/min. Utvecklingen blev större när korrelation mellan vikt och syreupptagningsförmåga gjorts, 61,6ml O2/min*min-1 till 55,6ml O2/min*min-1 för männen medan en förändring från 47,8ml O2/min*min-1 till 44,9ml O2/min*min-1 hos kvinnorna kunde konstateras. Hos mönstrande män var utvecklingen tvådelad; under åren 1969-83 ökade arbetskapaciteten per kilo kroppsvikt något, 3,53W/kg till 3,69W/kg, medan det skedde en minskning mellan 1986 och 1993; 4,34W/kg till 4,17W/kg. För löpare i Stockholm Marathon ökade sluttiden stadigt mellan 1979 och 2008 från att ha legat i medel på 215 min för herrar 1979 till 243 min 2008. Motsvarande tider för damer låg 1979 på 233 min för att stiga till 257 min 2008.</p><p><strong><p>Slutsats</p></strong></p><p>Utvecklingen för konditionen hos GIH-studenter ligger väl i linje med befintlig forskning som visar på en försämring hos den manliga delen hos befolkningen mot en svagt negativ eller oförändrad kondition hos kvinnorna. Denna trend går dock inte att utläsa på bearbetad mönstringsdata, vars förändring var för liten för att statistiskt kunna säkerställas. En tydlig försämring uppmättes av sluttiden i Stockholm Marathon vilket tros bero på en försämring i konditionen hos löparna. De framtagna resultaten bekräftas i stort av tidigare forskning som visar på en försämring av konditionen men samtidigt visar statistik på att träningsfrekvensen inte sjunkit. Därför drar vi slutsatsen att en annan typ av träning är mer vanligt förekommande idag, såsom koordinations- och styrketräning. Detta är dock inte säkerställt utan en slutsats baserad på forskningsläget.</p><p> </p>

Syfte och frågeställningar   Syftet med uppsatsen är att undersöka GIH-studenters kondition och jämföra den trend som finns på GIH gentemot trender för konditionen hos mönstrande samt löpare i Stockholm Marathon. De frågeställningar som användes var: 1. Hur har GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga förändrats från 1977 till 2008? 2. Hur har mäns arbetskapacitet under mönstringen förändrats mellan åren 1969-83 samt 1986-93? 3. Hur har medeltiden förändrats för de löpare som deltog i och slutförde Stockholm Marathon mellan åren 1979-2008? Metod Dels deltog vi i framtagande av ny data i egenskaper av testledare i ett projekt för att undersöka GIH-studenters maximala syreupptagningsförmåga under hösten 2008 (n=28). Dessa data jämfördes sedan med tidigare framtagna data från ett liknande test på GIH-studenter från 1977 (n=44). Resterande del av undersökningen var bearbetning av befintlig data. Totalt studerades 183 216 löpare i Stockholm Marathon samt i snitt 45 000 mönstrande för varje studerat år. Resultat De resultat som framkom av studien var att en negativ utveckling gick att utläsa på GIH-studenternas maximala syreupptagningsförmåga, från 4,50 l O2/min hos männen till 4,24 l O2/min, medan utvecklingen hos kvinnorna var minimal, 2,88 l O2/min till 2,86 l O2/min. Utvecklingen blev större när korrelation mellan vikt och syreupptagningsförmåga gjorts, 61,6ml O2/min*min-1 till 55,6ml O2/min*min-1 för männen medan en förändring från 47,8ml O2/min*min-1 till 44,9ml O2/min*min-1 hos kvinnorna kunde konstateras. Hos mönstrande män var utvecklingen tvådelad; under åren 1969-83 ökade arbetskapaciteten per kilo kroppsvikt något, 3,53W/kg till 3,69W/kg, medan det skedde en minskning mellan 1986 och 1993; 4,34W/kg till 4,17W/kg. För löpare i Stockholm Marathon ökade sluttiden stadigt mellan 1979 och 2008 från att ha legat i medel på 215 min för herrar 1979 till 243 min 2008. Motsvarande tider för damer låg 1979 på 233 min för att stiga till 257 min 2008. Slutsats Utvecklingen för konditionen hos GIH-studenter ligger väl i linje med befintlig forskning som visar på en försämring hos den manliga delen hos befolkningen mot en svagt negativ eller oförändrad kondition hos kvinnorna. Denna trend går dock inte att utläsa på bearbetad mönstringsdata, vars förändring var för liten för att statistiskt kunna säkerställas. En tydlig försämring uppmättes av sluttiden i Stockholm Marathon vilket tros bero på en försämring i konditionen hos löparna. De framtagna resultaten bekräftas i stort av tidigare forskning som visar på en försämring av konditionen men samtidigt visar statistik på att träningsfrekvensen inte sjunkit. Därför drar vi slutsatsen att en annan typ av träning är mer vanligt förekommande idag, såsom koordinations- och styrketräning. Detta är dock inte säkerställt utan en slutsats baserad på forskningsläget.