I Sverige uppmäts årligen runt 700 jordskalv, men ytterst få skalv är av ansenlig styrka. Andelen skalv som vi människor har förmåga att känna av är därav relativt liten. Denna studie är baserad på makroseismisk katalogdata över svenska jordskalv mellan åren 1375-2000. Att studien är makroseismisk innebär att den är icke-instrumentell och därmed baserad på mänskliga observationer i de jordbävningsdrabbade områdena. Katalogen som legat till grund för undersökningen består av 883 fall och innehåller information om tid för skalvet, utbredning och styrka. All erhållen data har sorterats i Matlab efter egenkomponerade sorteringsprogram. Resultaten har redovisats i diagramform, varav vissa sedan plottats i ArcGIS för geografisk visualisering. Syftet med undersökningen har varit att analysera erhållen katalogdata och om möjligt finna förklaringar till varför jordskalvsfrekvensen tett sig som den gjort genom tiden. Framförallt har fokus legat på tidsberoende variationer och att försöka tolka koncentrationen av jordskalv kring januari, vilken kan skådas i majoriteten av rapportens diagram. Teorier som frostknäppar, årstidscykler, och veckodag tas upp för diskussion i rapporten och analyseras huruvida dessa kan utgöra möjliga faktorer till resultatet.   Makroseismiska undersökningar innehar alltid stora osäkerheter eftersom de baseras på källor vars tillförlitlighet i många fall kan ifrågasättas. Denna rapport har därför huvudsakligen baserats på analys av tre tidsintervall, där hänsyn tagits till samhällets utveckling och därmed källmaterialets homogenitet och trovärdighet. Med tanke på de osäkerheter som en makroseismisk undersökning innebär är det möjligt att någon händelse av icke-seismiskt ursprung är inkluderad i katalogen. Svårigheten är bara att avgöra hur omfattande mängd av katalogdata dessa händelser utgör.