Syftet med studien är att analysera manliga anställdas erfarenhetsberättelser om rutiner och sitt arbete i förskolan. Avsikten är att analysera dessa berättelser ur ett intersektionellt perspektiv. För att kunna göra det har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer där vi intervjuat fyra män som alla är verksamma i förskolan. Resultatet av vår studie visar att männen i förskolan upplever att det är positivt med deras närvaro både av barn, föräldrar och pedagoger. Dock menar männen att de i vissa fall känner att de blir bemötta på ett annat sätt än deras kvinnliga kollegor. De slutsatser som vi kommit fram till genom vår studie är att män fortfarande upplever att det är låg status att söka sig till förskolan. Männens rutiner inom förskolan påverkas av att de är män. Männen bemöts i sitt dagliga arbete av både skepsis och beröm. Föräldrar eller pedagoger skapar föreställningar om vad som är en norm och förhåller sig till det. Utifrån våra intervjuer blir det tydligt att mannen inom förskolan faller utanför den ramen.En vidare slutsats är att det kan vara problematiskt att säga att det behövs fler män i förskolan eftersom detta skapar en skillnad och sätter olika krav på respektive kön. Det är inte själva könet som är det viktiga i förskolan utan snarare bör fokus ligga på att barnen dagligen integreras med mångfald.