Syftet med denna studie har varit att ta reda på vilka samhälleliga faktorer som initierade det egyptiska upproret. Envåldshärskaren Mubarak hade styrt landet i 30 år fram till revolten 2011. Egypten hade sedan lång tid lidit under svåra ekonomiska och sociala förhållanden, där medborgarna saknade politiska rättig- heter. Det auktoritära systemet gjorde att konfrontationen mot regimen kom plötsligt utan förvarning. Jag har använt mig av litteraturgranskning som metod, där jag analyserat vetenskapliga artiklar och litteratur. I den teoretiska bakgrunden har jag använt mig av demokratiseringsforskning som grundval, därefter följer fem underliggande perspektiv som inverkar på staters demokratiutveckling. Resultat visar att det egyptiska upproret inte hade någon klar ledare, det drevs av olika individer och grupper utan inbördes hierarki. Det politiska förtrycket och frånvaron av politiska rättigheter kan ha inverkat på delar av befolkningen, men inte haft väsentlig betydelse för upproret. Resultat indikerar att kulturella eller religiösa grunder inte hade någon avgörande betydelse för upproret. Kultur- påverkan genom olika medier hade en viktig roll för organisering av upproret, medierna orsakade däremot inte upproret. Egyptens ekonomiska recession med tillhörande matkris, korruption, fattigdom och arbetslöshet antas sammantaget ha haft avgörande betydelse för upproret. USA: s avståndstagande från regimen en kort tid efter att demonstrationerna inletts påverkade troligen Mubaraks avgång. Det nära geopolitiska läget till Tunisien och Libyen inspirerade förmodligen folket i Egypten att göra uppror. De två enskilt största faktorerna till framgången under själva upproret var det civila motståndet och militärens beslut att inte använda våld mot civilbefolkningen under demonstrationerna. Nyckelord: Egypten, auktoritärt styre, uppror, matkris och civil revolt.