I detta arbete har elevers dialoger under, och åsikter om, laborationsarbete i kemi i grundskolans år 8 analyserats med hjälp av epistemologiska drag. Metoden som beskrivs i denna uppsats kan användas för analys av elevernas dialoger, till exempel för att fastställa kriterier för en lämplig gruppindelning. Resultaten tyder på att läraren bör styra valet av elevens labb-partner. Mina resultat pekar på att eleverna skapar större del av sin förståelse i dialogen med sin labb-partner och inte i dialog med läraren. Eleverna själva rankar dock betydelsen av en labb-partner förhållandevis lågt och så även betydelsen av läroboken och laborationen för sin förståelse. De prioriterar däremot sina tidigare erfarenheter högt när det gäller att förstå en naturvetenskaplig egenskap. Eleverna verkar ha svårt att inlemma vardagliga begrepp i naturvetenskapliga sammanhang, vilket då kan medföra att det är läraren som måste visa eleverna att vardagliga begrepp har sin plats och relevans även inom naturvetenskapen. Läraren måste även ta medvetna steg för att få eleverna att använda mer av det naturvetenskapliga språkspelet i sina dialoger. Läraren måste även tydligt klargöra syftet med lektionen/laborationen för eleverna. Att själv sätta ord på problemen eleven ställs inför, en medveten verbalisering, verkar vara en vanlig strategi eleverna nyttjar för att skapa mening och sammanhang. Detta sker genom att eleven yttrar sig eller ställer frågor, väldigt ofta i retorisk form, där eleven inte verkar vänta sig något svar. Om lektionen är lugn eller stimmig verkar inte ha någon större betydelse för hur mycket NO som eleverna samtalar om under en laborativ lektion. / Lär-NoT