Det vårdande samtalet utgör en betydande del av omvårdnaden inom psykiatrisk vård och är således psykiatrisjuksköterskans främsta redskap att använda sig av. Ett vårdande samtal beskrivs som ett samtal som lindrar lidande och där hälsoprocesser kan uppstå. Efter litteraturgenomgång i ämnet visade det sig att endast ett fåtal studier i ämnet är gjorda vilket innebär att det föreligger en betydande kunskapsbrist i ämnet. Författarnas förhoppning är att följande studie bidrar med värdefull kvalitativ kunskap ur ett patientperspektiv med avsikt att förbättra omvårdnaden inom den psykiatriska kontexten, samt medverkar till att det vårdande samtalet framledes etableras som en evidensbaserad vårdaktivitet. Syftet med studien är att beskriva hur patienter med förstämningssjukdom erfar det vårdande samtalet med en psykiatrisjuksköterska. En kvalitativ livsvärldsansats användes som metod och nio livsvärldsintervjuer genomfördes vilka ligger till grund för analysarbetet. Innebördsanalys valdes som analysmetod för att söka djupare innebörd av fenomenet det vårdande samtalet. Resultat presenteras utifrån fem innebördsteman: där personligt engagemang bejakar livsvärlden, där utrymmet skapar en atmosfär av lugn och ro, där livsvärlden berörs och berör, där det osynliga synliggörs samt att ändra sitt tänkesätt. Diskussionen förs i två perspektiv där patienternas upplevelser utgör det ena och psykiatrisjuksköterskans förhållningssätt det andra. Slutsatsen av studien visar att det vårdande samtalet utgör en viktig del i den vårdande relationen, samt att den genererar såväl gemenskap, delaktighet och ett lärande. Studien visar också att psykiatrisjuksköterskans etiska förhållningssätt är framträdande och utgör en stor betydelse för patienter med förstämningssjukdom på så sätt att ett caritativt förhållningssätt påvisas i det vårdande samtalet. Förslag på kliniska implikationer lämnas och flera intressanta forskningsområden presenteras. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård