<p>Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion.</p><p>Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten.</p> / <p>That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role.</p><p>The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.</p>

Det vårdande samtalet utgör en betydande del av omvårdnaden inom psykiatrisk vård och är således psykiatrisjuksköterskans främsta redskap att använda sig av. Ett vårdande samtal beskrivs som ett samtal som lindrar lidande och där hälsoprocesser kan uppstå. Efter litteraturgenomgång i ämnet visade det sig att endast ett fåtal studier i ämnet är gjorda vilket innebär att det föreligger en betydande kunskapsbrist i ämnet. Författarnas förhoppning är att följande studie bidrar med värdefull kvalitativ kunskap ur ett patientperspektiv med avsikt att förbättra omvårdnaden inom den psykiatriska kontexten, samt medverkar till att det vårdande samtalet framledes etableras som en evidensbaserad vårdaktivitet. Syftet med studien är att beskriva hur patienter med förstämningssjukdom erfar det vårdande samtalet med en psykiatrisjuksköterska. En kvalitativ livsvärldsansats användes som metod och nio livsvärldsintervjuer genomfördes vilka ligger till grund för analysarbetet. Innebördsanalys valdes som analysmetod för att söka djupare innebörd av fenomenet det vårdande samtalet. Resultat presenteras utifrån fem innebördsteman: där personligt engagemang bejakar livsvärlden, där utrymmet skapar en atmosfär av lugn och ro, där livsvärlden berörs och berör, där det osynliga synliggörs samt att ändra sitt tänkesätt. Diskussionen förs i två perspektiv där patienternas upplevelser utgör det ena och psykiatrisjuksköterskans förhållningssätt det andra. Slutsatsen av studien visar att det vårdande samtalet utgör en viktig del i den vårdande relationen, samt att den genererar såväl gemenskap, delaktighet och ett lärande. Studien visar också att psykiatrisjuksköterskans etiska förhållningssätt är framträdande och utgör en stor betydelse för patienter med förstämningssjukdom på så sätt att ett caritativt förhållningssätt påvisas i det vårdande samtalet. Förslag på kliniska implikationer lämnas och flera intressanta forskningsområden presenteras. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård

Att ena dagen vara frisk och mitt i livet och nästa dag drabbas av akut och allvarlig sjukdom leder för patienten till en känsla av kaos. Under vårdtiden ska sjuksköterskan hjälpa patienten genom detta kaos och förbereda patienten för att lämna sjukhuset och fortsätta med sitt liv. Detta görs genom vårdande samtal som syftar till att informera om sjukdomen, riskfaktorer och livsstilsförändringar. Samtalen har också en stödjande funktion. Syftet med examensarbetet är att utifrån hjärtinfarktpatienters upplevelser beskriva innebörden av det vårdande samtalet med sjuksköterskan. Det teoretiska perspektivet är det vårdande samtalet. Data utgörs av intervjuer med tio hjärtinfarktpatienter cirka två veckor efter utskrivningen. Lindseth och Norbergs (2004) fenomenologiska hermeneutiska metod användes vid analysen av berättelserna. Resultatet visar att samtalen innebär en möjlighet för patienten att få kunskap om sjukdomen men för att samtalet ska hjälpa patienten vidare kan det inte standardiseras utan det måste fördjupas. Patienten måste få känna att sjuksköterskan har tid att lyssna och vara närvarande för att delaktighet ska uppnås. Först då kan samtalet djupna och få den vårdande innebörd som är så viktig för patienten. / That one day be healthy and in the middle of the life and the next day suffering from acute and severe illness leads for the patient to a sense of chaos. During the time at the hospital the nurse will help the patient through this chaos and prepare the patient to leave hospital and get on with his life. This is done through caring conversation, which aims to provide information on the disease, risk factors and lifestyle changes. The caring conversations also have a supporting role. The aim of the study is to, on the basis of the heart infarction patient’s perspective, describe the meaning of nurse’s conversation. The frame is the caring conversation. Data consists of interviews with ten heart infarction-patients two weeks after discharge from the hospital. The methodological approach was phenomenological- hermeneutic as described by Lindseth and Norberg (2004). The result showed that the conversation means an opportunity for the patient to get knowledge about the disease, but the conversation can not be standardized if the patient should get help to get on with his life. The patient must feel that the nurse have time to listen, being present and involve the patient in the conversation. At that time, and not before that, the conversation turns to the caring conversation that means so much for the patient’s recovery.

Telefonrådgivning inom primärvård och vid sjukvårdsrådgivningen är en vanlig arbetsuppgift för distriktssköterskor. Distriktssköterskor ska genom icke-visuell kommunikation göra patientssäkra bedömningar och hänvisa uppringaren till rätt vårdnivå, ibland via information i andra hand. Tidigare forskning visar att distriktssköterskan har en viktig roll när det gäller att omdirigera och frigöra resurser i vården, men att hen upplever svårigheter att förstå och tolka den icke-visuella kommunikationen och fördela resurserna rätt i en organisatorisk miljö som är präglad av tidspress och begränsade resurser. Syftet med studien var att belysa distriktssköterskans upplevelser av telefonrådgivning inom primärvård och vid sjukvårdsrådgivningen 1177. En kvalitativ systematisk litteraturöversikt genomfördes och elva artiklar analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherrys nio stegs modell. Av analysen framkom huvudkategorin Balansen mellan patientsäkerhet och förutsättningarna för vårdande samtal tycks påverka patienten eller närståendes livsvärld, som sedan urskilde fyra kategorier: 1) Utmanande samtal, 2) faktorer som försvårar bedömningen vid telefonrådgivning, 3) tillvägagångssätt för att hantera svåra samtal och 4) Organisationens inflytande på upplevelsen av telefonrådgivning. Resultatet belyser att distriktssköterskor upplever utmaningar för att säkerställa en patientsäker bedömning och samtidigt genomföra ett vårdande samtal som utgår från uppringarens livsvärld. Faktorer som tidsbrist, riktlinjer, rutiner och kommunikationssvårigheter var bidragande till att distriktssköterskorna upplevde osäkerhet. Av resultatet framkommer behov av utbildning inom kommunikation samt utveckling av rutiner och riktlinjer för telefonrådgivning, för att säkerställa patientsäkra bedömningar som bygger på vårdande samtal som utgår ifrån patientens eller närståendes livsvärld. / Telephone advice within primary healthcare and the healthcare advisory service 1177 is a common task for district nurses. District nurses are tasked with making patient-safe assessments through non-visual communication and guiding the caller to the appropriate level of care, occasionally relying on information from other sources. Previous research shows that district nurses play a crucial role in redirecting and allocating resources within healthcare. However, they may encounter difficulties in understanding and interpreting non-visual communication and allocating resources correctly in an organizational environment characterized by time constraints and limited resources. The purpose of the study was to highlight district nurses’ experiences of telephone advice in primary health care and at the healthcare advisory service 1177. A qualitative systematic literature review was conducted, and eleven articles analyzed using Bettany-Saltikov and McSherry’s nine-step model. The analysis revealed the main category ‘balancing patient safety and conditions for caring conversations, which appears to affect the patient’s or relative’s lifeworld´. This resulted in four categories: 1) Challenging conversation, 2) factors complicating assessments in telephone advice, 3) approaches to managing difficult conversations and 4) the organizaton’s influence on the experience of telephone advice. The results highlight that district nurses face challenges in ensuring a safe patient assessment while conducting a caring conversation based on the caller’s lifeworld. Factors such as time constraints, guidelines, routines and communication difficulties contribute to district nurses’ feelings of uncertainty. The results indicate the need of education in communication, as well as the development of routines and guidelines for telephone advice, to ensure safe assessments based on caring conversations that take the patient’s or relative’s lifeworld into account.

Bakgrund: Den mellanmänskliga relationen, baserad på kommunikation och samtal, utgör kärnan i psykiatriskt vårdande. Denna studie utgår från det vårdande samtalets teori där vårdandets grundmotiv är caritas, en naturlig strävan efter att lindra lidande och bevara patientens värdighet i en vårdande relation. Varje sjuksköterska inom psykiatrisk vård kan förväntas möta personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Ökad kunskap om dessa personers upplevelser av vårdande samtal förväntas dels öka förståelsen för deras lidande, dels utveckla sjuksköterskans förmåga att i samtalet kombinera etisk hållning, lyhördhet och praktiskt agerande, vilket kan bidra till att fler personer med denna typ av samsjuklighet kan erbjudas samtal som upplevs som vårdande och därmed lindrar lidande. Syfte: Syftet med denna intervjustudie är att belysa upplevelser av vårdande samtal hos personer med samtidig psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Metod: Studien har en fenomenologisk-hermeneutisk ansats för att möjliggöra en djupare förståelse av innebörden i informanternas levda erfarenhet. Fem personer intervjuades om sina upplevelser av vårdande samtal. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre innebördsteman: Där ömsesidigheten skapar trygghet och gemenskap, Ett livsrum där lidandet synliggörs och begripliggörs och Där självaktningen återupprättas. Dessa teman strålar samman i huvudtemat Den trygga fristaden där lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas. Slutsats:Det vårdande samtalet har i denna studie visat sig bidra till att lidande lindras och värdighet och självaktning återupprättas hos personer med samsjuklighet i psykisk ohälsa och missbruk eller beroende. Det vårdande samtalet erbjuder inte bara möjlighet att förmedla och bearbeta lidande utan ger också, med sjuksköterskans stöd, utrymme för lärande och för att hitta de egna resurserna, vilket leder till ökad hälsa, autonomi och självaktning. Genom ytterligare forskning om det vårdande samtalet ur ett patientperspektiv kan evidens samlas som gör att det i daglig klinisk verksamhet än mer kan komma att betraktas som en självklar del i vårdande som lindrar lidande. / Background: The interpersonal relationship, based on communication and conversation, is the core of psychiatric caring. This study uses the theory of the caring conversation as a starting point, where the basis for caring is caritas, an inherent endeavor to alleviate suffering and preserve patient’s dignity in a caring relationship. Every nurse within psychiatric care can expect to meet people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Increased knowledge about these people’s experiences of the caring conversation is expected to lead to increased understanding of their suffering, as well as develop nurses’ ability to combine ethical awareness, perceptiveness and practical action in each conversation, which in turn can contribute to that more people with this kind of comorbidity can be offered conversations that are caring and thereby alleviate suffering. Aim: The aim of this interview study is to illustrate experiences of caring conversations for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorders or dependency. Methods: The study has a phenomenological-hermeneutical approach to enable a deaper understanding of the meaning of the lived experience of the informants. Five people were interviewed about their experiences of caring conversations. Findings: The result is presented through three themes of meaning: Where reciprocity creates safety and communion, A lebensraum where suffering is made visible and understandable and Where self-esteem is restituted. These themes come together in the main theme The safe sanctuary where suffering is alleviated and dignity and self-esteem is restituted. Conclusion: It is apparent in this study that the caring conversation contributes to alleviated suffering and restituted dignity and self-esteem for people with comorbidity in psychiatric illness and substance use disorder or dependency. The caring conversation not only provides an opportunity to convey and process suffering, but is also, with the nurse’s support, a forum for learning and for discovering one’s own resources, which leads to increased health, autonomy and self-esteem. With more research about the caring conversation from a patient perspective, evidence can be gathered that will make the caring conversation in daily clinical practice an even more natural part of caring that alleviates suffering.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett globalt problem och leder till negativa konsekvenser både för personen och samhället. Antal patienter som vårdats för substansmissbruk inom hälso- och sjukvården i Sverige har ökat de senaste åren. Tidigare forskning visar att substansmissbruk kan grundas i och leda till lidande. Psykiatrisjuksköterskor ger ofta omvårdnad till patienter som har substansmissbruk. Kommunikation mellan psykiatrisjuksköterska och patient sker vanligen via samtal. Forskning har visat att vårdande samtal kan lindra lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som har ett substansmissbruk. Metod: Semistrukturerade narrativa intervjuer via telefon utfördes med elva psykiatrisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i elva subkategorier och fyra kategorier. Kategorierna var drogfrihet som ambition, följsam närvaro, genuin människokärlek och att möta och lindra lidandets olika skepnader. Slutsats: Vårdande samtal kan ha potential att lindra patientens lidande samt tillfrisknande från substansmissbruk. Psykiatrisjuksköterskan behöver ha ett professionellt och personcentrerat förhållningssätt. Det vårdande samtalet beskrivs vara ett samtal mellan två människor vilket för psykiatrisjuksköterskan innebär utmaning i balans mellan närhet och distans till patienten. / Background: Substance abuse is a global problem that leads to negative consequences both for the person and for society. Healthcare in Sweden has the last couple of years taken care ofan increasing number of patients with substance abuse. Research shows that substance abuse can both lead to and caused suffering. Psychiatric nurses often give nursing care to patients who have substance abuse. Communication between the psychiatric nurse and the patient is often done by conversation. Research has shown that caring conversations can alleviate suffering. Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses’ experiences of caring conversations with patients who have substance abuse. Method: Semi-structured narrative interviews were conducted by phone with eleven psychiatric nurses. Data is analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in eleven subcategories and four categories. The categories were drug freedom as ambition, compliant presence, genuine human love and to meet and alleviate the various forms of suffering. Conclusion: Caring conversations can have the potential to alleviate the patient's suffering as well as recovery from substance abuse. The psychiatric nurse needs to have a professional and person-centered approach. The caring conversation is described as a conversation between two people, which for the psychiatric nurse means a challenge in balancing closeness and distance to the patient.