Uthyrning av lokaler undantas från mervärdeskatt enligt mervärdeskattelagen (1994:200), nedan benämnt ML. När en lokal hyrs ut för stadigvarande användning kan uthyrningen ändå bli skattepliktig om fastighetsägaren väljer att omfattas av frivillig skattskyldighet. När en fastighetsägare i stället hyr ut till en aktör som bedriver skattefri verksamhet omfattas fastighetsägaren inte av den frivilliga skattskyldigheten. Det leder bland annat till att privata skolverksamheter blir hänvisade till baracker. Vi ser därför ett behov av att kritiskt granska den frivilliga skattskyldigheten vid uthyrning av lokaler.  Vårt huvudsakliga syfte är att undersöka om frivillig skattskyldighet uppnår de kriterier som följer av mervärdesskattens rättsliga karaktär. För att uppnå syftet kommer en norm att upprättas utifrån vad vi anser utgör primära kriterier för mervärdesskattens rättsliga karaktär. Därefter ska kriterierna appliceras på den frivilliga skattskyldigheten för att avgöra om regleringen följer den upprättade normen. För att applicera kriterierna måste därför även rättsläget avseende den frivilliga skattskyldigheten undersökas. När rättsläget utreds utgår vi ifrån den rättsdogmatiska metoden innebärande att vi tolkar och systematiserar gällande rätt baserat på den rättskällehierarki som består av lagstiftning, praxis, förarbeten och doktrin.  I uppsatsen har vi kommit fram till att den frivilliga skattskyldigheten endast i viss utsträckning uppfyller den upprättade normen. De kriterier som utgör normen består av att mervärdesskatten ska uttas på den slutliga konsumtionen, skatten ska övervältras i samtliga led och att skatten ska vara neutral. Vi kan därmed konstatera att frivillig skattskyldighet vid uthyrning till en aktör som bedriver skattskyldig verksamhet följer mervärdesskattens rättsliga karaktär vid fastighetsrelaterade transaktioner som egentligen är undantagna skatt. Däremot när uthyrning av en lokal sker till en aktör som bedriver skattefri verksamhet ser vi att utfallet skiljer sig åt om hyresgästen är en kommunal eller privat aktör, vilket inte följer att uthyrning ska vara neutral. Även kriterierna att mervärdesskatt ska övervältras och uttas på slutlig konsumtion uppfylls inte vid uthyrning till en aktör som bedriver skattefri verksamhet. Vi kan därmed konstatera att frivillig skattskyldighet som den är utformad i dagsläget inte uppfyller normen och därmed inte följer mervärdesskattens rättsliga karaktär. För att kriteriet neutralitet framöver ska uppfyllas anser vi att en lösning är att frivillig skattskyldighet bör avse all uthyrning av lokaler oavsett skattskyldighet.