För att minska utanförskapet på arbetsmarknaden och öka sysselsättningen införde regeringen Reinfeld 2007 en arbetsmarknadsreform vid namn jobbskatteavdraget. Reformen innebar en skattereduktion på samtliga förvärvsinkomster vilket ökade de ekonomiska incitamenten att förvärvsarbeta. Ett flertal studier har genomförts för att utvärdera jobbskatteavdraget och denna uppsats syftar till att genom en metastudie analysera reformens effekt på sysselsättningen samt försöka utveckla en metod för utvärdering av reformen. Uppsatsen visar på att jobbskatteavdraget tidigare har utvärderats med sex olika metoder där den vanligaste metoden är prognostisering med hjälp av mikrosimulering. Det har även genomförts utvärderingar på utfallsdata med bland annat metoden difference-in-difference. Resultaten från de tidigare utvärderingarna tyder på att sysselsättningen som en konsekvens av jobbskatteavdraget ökat med omkring 2,9 procent vilket ligger i linje med nationalekonomisk teori samt internationella erfarenheter av liknande reformer. Den metod vi väljer att utveckla är en regressionsmodell som består av de två beroende variablerna arbetskraftsutbud och medelarbetstid och de fem förklaringsvariablerna, konjunktur, inkomst, inflation, demografi, och dummyvariabeln jobbskatteavdraget. Vi väljer att använda oss av två beroende variabler då jobbskatteavdraget enligt teorin bör påverka både den extensiva- och den intensiva marginalen.