Placoderms appeared in the Silurian period and rapidly evolved and dominated the waters during the Devonian period. Among the earliest of the placoderms are yunnanolepids, a primitive form of antiarch from the Early Devonian of China and Vietnam. Very little work has so far been devoted to this family, and previous descriptions are based on conventional preparation methods. We can now take a closer look at a yunnanolepid specimen with the help of three dimensional modelling based on a synchrotron X-ray microtomographic scan series. The well preserved anterior ventrolateral plate exhibits an opening for the pectoral fin, clearly visible structures, and outer ornamentation. A first 3D image of the mysterious hollow called Chang’s apparatus has been constructed. Chang’s apparatus has only ever been seen in Yunnanolepididae, but never described in detail, and its function remains unknown. The trunk plate has captured settling sediment and in the inwash can be found tooth plates and scales of other gnathostomes. Among these are two well preserved anterior ventrolateral plates of young antiarchs. No ornamentation can be seen on the juveniles and their postbranchial lamina had not yet developed. / Placodermer (pansarhajar) är en grupp tidiga käkförsedda fiskar som dök upp under tidig silur. De spred sig snabbt under silur och dominerade världens vatten under devon, för att helt dö ut i slutet av devon. En av de allra tidigaste grupperna av placodermer är en grupp som kallas yunnanolepider, de var en primitiv form av antiarcher (armpansarhajar) från tidig devon i Kina och Vietnam. Man vet väldigt lite om denna grupp, och alla tidigare beskrivningar har baserats på konventionella prepareringsmetoder där man mekaniskt avlägsnat sediment som omgav fossilet. Här har ett fossil beskrivits med hjälp av röntgenbaserad mikrotomografi som sedan modellerats digitalt. Modellen visar en välbevarad bröstplåt, del av skuldergördelen, från yunnanolepiden. Denna visar en öppning med fäste för bröstfenan, interna strukturer och yttre ornamentering. Man kan här få en första syn på en intern hålighet som kallas Chang’s apparatus som aldrig tidigare har beskrivits i detalj. I sedimentet som samlats i bröstplåten kan man även se delar av andra organismer, såsom en tandplatta och fjäll. Bland dessa bitar finns två välbevarade bröstplåtar från juvenila antiarcher.

Tillverkning av slutprodukter med additiv tillverkning   blir allt vanligare. Slutprodukter har högre krav på detaljens mekaniska   egenskaper än prototyper gör. Forskning har visat att porositeten är av stor   betydelse för en detaljs hållfasthet. Med additiv tillverkning finns goda   möjligheter för direkt processövervakning och kontrollsystem. Inom electron   beam melting finns sådana system men de saknas en validering av resultatet   från dom systemen. I de här arbetet har prover med designade defekter   tillverkats. LayerQam bilder från tillverkningen har analyserats med Defect   Detector. Data från analysen har visualiserats. Resultatet har studerats samt   att det har tagits fram en Defect Detector-analys med högre precision.   Utvalda prover har undersökts i ett tvärsnitt med optisk mikroskopi samt i 3D   med mikrotomografi. Undersökningarna har jämförts med varandra, de tyder på   att Defect Detector har brister i sin bedömning av densiteten. De designade   defekterna har en överskattad storlek samt brister i kompensation av   förvrängningen i synfältet i bilderna. / <p>Betyg: 180827</p>

In this thesis, micro computed tomography (μ−CT) scans of a bio-glass scaffold produced by the robocasting technique was used to create finite element method (FEM) models with the purpose of determining its mechanical strength. Prior to this, a Matlab script was used to create several simplified geometries of the scaffold in an effort to determine the importance of scaffold design parameters (such as the fiber compenetration between two adjacent printing planes) on the strength of the scaffold. Furthermore, to assess the influence of micro-structural defects such as voids and micro-cracks that are intrinsic to the robocasting manufacturing process, the total number of voids and their respective volume was calculated using the μ-CT scan imagery and fitted to a statistical distribution. The distribution of voids was then used to create several scaffold models in Matlab with either spherical or ellipsoidal voids present. In the final two models, one scaled-down and one scaled-up FEM based on μ-CT scans were investigated.To model the crack initiation, propagation and final failure, the phase-field method was used. The method was implemented by the use of a publicly available Fortran user subroutine and was edited to account for asymmetric tension/compression energy degradation. The resulting strength of the produced models have been presented as non-dimensional values. The finite element analysis (FEA) of the Matlab produced scaffolds showed that the fiber shifting between two adjacent layers, porosity, and voids of ellipsoidal shape that were perpendicular to the loading direction had the highest effect on the strength of the scaffold. The resulting normalized strength values obtained from the μ-CT models was partially validated through a comparison with the literature available.The different failure modes and overall architectural arrangement of cracks also showed promising results. / I den här uppsatsen så användes mikrotomografi (μ-CT) skanning av en bio-glas stödstruktur tillverkad av robocasting tekniken för att skapa finita element modeller med syftet att bestämma dess mekaniska styrka. Innan detta så användes ett Matlab-skript för att skapa flera förenklade geometrier av stödstrukturen i ett försök att fastställa betydelsen av viktiga designparametrar (som t.ex fiberpenetrering mellan två intilliggande plan) på stödstrukturens styrka. Vidare, för att bedöma påverkan av mikrostrukturella defekter som tomrum och mikrosprickor som är naturligt förekommande i robocasting-tillverkningsprocessen så uppmättes det totala antal hålrum och deras respektive volym med hjälp av μ-CT-skannade bilder. Denna data blev anpassad till en statistisk fördelning. Fördelningen av tomrum och mikcrosprickor användes sedan för att skapa flera modeller av stödstrukturerna i Matlab med antingen sfäriska eller ellipsoida hålrum närvarande. I de sista två modellerna undersöktes en en nedskalad och en uppskalad finita elementmodell baserad på μ-CT-skanning.För att modellera sprickinitiering, sprickpropagering och slutligen brott användes fasfältsmetoden. Fasfältsmetoden implementerades med hjälp av en för allmänheten tillgänglig Fortran användarrutin som redigerades för att ta hänsyn till en asymmetrisk energidegradering i drag-och tryck. Den resulterande styrkan hos alla modeller har presenterats som icke-dimensionella värden. Finita elementanalysen av Matlab modellerna visade att fiberskiftningen mellan två intilliggande plan, porositet och hålrum med ellipsoid form som var vinkelräta mot belastningsriktningen hade störst effekt på stödstrukturens styrka. De resulterande normaliserade styrkevärdena erhållna från μ-CTmodeller validerades delvis genom en jämförelse med tillgänglig litteratur. Dom olika felmoderna och övergripande strukturella fördelningen av sprickor visade också lovande resultat.