I denna uppsats beskrivs en fallstudie på överbelastningsattacken mot Estland 2007, där attackens skeden redovisas samt visar på vilka åtgärder som vidtogs för att stoppa attacken, samt på vilket sätt attacken drabbade Estlands befolkning. Därefter analyseras attacken med hjälp av Richard Stiennons teori, om cyberkrigets fyra pelare. Avslutningsvis diskuteras de två frågorna som rör; vilka möjligheter en nation har när det kommer till försvar mot cyberattacker samt vad som kan tänkas räknas som militära problem.   Syftet med uppsatsen är att visa på hur en nation drabbas, när den blir utsatt för en cyberattack och vilka handlingsåtgärder som är möjliga att vidta. Resultatet visar på att sättet Estland drabbades på, var att nationen var tvungen att isolera sig från det internationella internet, men att internet inom nationen kunde upprätthållas. Diskussionen mynnar ut i att en nation har mycket få handlingsmöjligheter till att försvara sig själv, när det kommer till cyberattacker från aktörer som inte är andra nationer. En viktig slutsats var att fallet Estland inte var ett militärt problem, utan kunde lösas helt civilt