SammanfattningSyfte: Att undersöka varför patienter med prenormalt bett söker behandling samt behandlingsutfallet både ur funktionellt och estetiskt perspektiv.Material och metod: Bland 121 patienter som har genomgått både ortodontisk och käkkirurgisk behandling, har vi valt att studera de 57 patienterna som hade prenormalt bett, 60 % var kvinnor och 40 % män. Materialet är insamlat med hjälp av kliniska undersökningar, en intervju och en enkät vid start av behandling samt tre år senare. Vi har använt oss av tre frågor i enkäten som har att göra med orsaken till behandling och behandlingsutfall. Resultat: Totalt 74 % av patienterna med prenormalt bett sökte behandling helt eller delvis p.g.a. dålig tuggförmåga och 73 % p.g.a. temporomandibular dysfunktion (TMD). Medan motsvarande siffra för estetiska skäl var 66 %. Den största andelen av patienterna (88 %) tyckte att deras utseende har blivit bättre efter avslutad behandling. Förbättrad tuggförmåga och minskad förekomst av TMD har angetts av 80 % respektive 67 % av patienterna.Slutsatser: Dålig tuggförmåga och TMD var de främsta orsakerna till varför patienter med prenormalt bett sökte behandling av sin bett och käkställningsfel. De flesta patienterna tyckte att tuggförmågan var den variabeln som förbättrats mest efter behandlingen.