SammanfattningSyfte: Att undersöka varför patienter med prenormalt bett söker behandling samt behandlingsutfallet både ur funktionellt och estetiskt perspektiv.Material och metod: Bland 121 patienter som har genomgått både ortodontisk och käkkirurgisk behandling, har vi valt att studera de 57 patienterna som hade prenormalt bett, 60 % var kvinnor och 40 % män. Materialet är insamlat med hjälp av kliniska undersökningar, en intervju och en enkät vid start av behandling samt tre år senare. Vi har använt oss av tre frågor i enkäten som har att göra med orsaken till behandling och behandlingsutfall. Resultat: Totalt 74 % av patienterna med prenormalt bett sökte behandling helt eller delvis p.g.a. dålig tuggförmåga och 73 % p.g.a. temporomandibular dysfunktion (TMD). Medan motsvarande siffra för estetiska skäl var 66 %. Den största andelen av patienterna (88 %) tyckte att deras utseende har blivit bättre efter avslutad behandling. Förbättrad tuggförmåga och minskad förekomst av TMD har angetts av 80 % respektive 67 % av patienterna.Slutsatser: Dålig tuggförmåga och TMD var de främsta orsakerna till varför patienter med prenormalt bett sökte behandling av sin bett och käkställningsfel. De flesta patienterna tyckte att tuggförmågan var den variabeln som förbättrats mest efter behandlingen.

Tidigare har man använt sig av gipsmodell och profilröntgen som komplement till den kliniska undersökningen för diagnostisering av bettavvikelser i sagittalled på Tandvårdhögskolan i Malmö. Idag har profilröntgen uteslutits då patienten fått den dentala diagnosen Angle II:I. Vid Angle III används fortfarande profilröntgen som diagnostiskt underlag och för behandlingsplanering. I studien jämförs den dentala och basala diagnosen, hos ortodontipatienter, med intentionen att se hur väl dessa två diagnostiska metoder följs åt. Resultaten visar att patienter med Angle II får i regel behandling utifrån sin dentala diagnos varpå profilröntgen kan ses som onödig bestrålning för patienten. Då patienten har klassats som Angle III är profilröntgen ett bra komplement för utredning av bettavvikelsen samt ett bra verktyg i behandlingsplaneringen.