<p>There are two Gadolinium-based liver-specific contrast media for Magnetic Resonance Imaging on the market, Gd-BOPTA (MultiHance®, Bracco Imaging, Milan, Italy) and Gd-EOB-DTPA (Primovist®, Bayer Schering Pharma, Berlin, Germany). The aim of this study in two parts was to evaluate the dynamics of biliary, parenchymal and vascular enhancement using these contrast media in healthy subjects. Ten healthy volunteers were examined in a 1.5 T magnetic resonance system using three-dimensional Volumetric Interpolated Breath-Hold (VIBE) sequences for dynamic imaging with both contrast media – at two different occasions – until five hours after injection. The doses given were 0.025 mmol/kg for Gd-EOB-DTPA and 0.1 mmol/kg for Gd-BOPTA. The enhancement over time of the common biliary duct in contrast to the liver parenchyma was analyzed in the first study. This was followed by a study of the image contrasts of the hepatic artery, portal vein and middle hepatic vein versus the liver parenchyma.While Gd-EOB-DTPA gave an earlier and more prolonged enhancement of the biliary duct, Gd-BOPTA achieved higher image contrast for all vessels studied, during the arterial and portal venous phases. There was no significant difference in the maximal enhancement obtained in the liver parenchyma.At the obtained time-points and at the dosage used, the high contrast between the common biliary duct and liver parenchyma had an earlier onset and longer duration for Gd-EOB-DTPA, while Gd-BOPTA achieved higher maximal enhancement of the hepatic artery, portal vein and middle hepatic vein than Gd-EOB-DTPA. Diseases of the liver and biliary system may affect the vasculature, parenchyma, biliary excretion or a combination of these. The clinical context regarding the relative importance of vascular, hepatic parenchymal and biliary processes should determine the choice of contrast media for each patient and examination.</p><p> </p>

No description available.

There are two Gadolinium-based liver-specific contrast media for Magnetic Resonance Imaging on the market, Gd-BOPTA (MultiHance®, Bracco Imaging, Milan, Italy) and Gd-EOB-DTPA (Primovist®, Bayer Schering Pharma, Berlin, Germany). The aim of this study in two parts was to evaluate the dynamics of biliary, parenchymal and vascular enhancement using these contrast media in healthy subjects. Ten healthy volunteers were examined in a 1.5 T magnetic resonance system using three-dimensional Volumetric Interpolated Breath-Hold (VIBE) sequences for dynamic imaging with both contrast media – at two different occasions – until five hours after injection. The doses given were 0.025 mmol/kg for Gd-EOB-DTPA and 0.1 mmol/kg for Gd-BOPTA. The enhancement over time of the common biliary duct in contrast to the liver parenchyma was analyzed in the first study. This was followed by a study of the image contrasts of the hepatic artery, portal vein and middle hepatic vein versus the liver parenchyma.While Gd-EOB-DTPA gave an earlier and more prolonged enhancement of the biliary duct, Gd-BOPTA achieved higher image contrast for all vessels studied, during the arterial and portal venous phases. There was no significant difference in the maximal enhancement obtained in the liver parenchyma.At the obtained time-points and at the dosage used, the high contrast between the common biliary duct and liver parenchyma had an earlier onset and longer duration for Gd-EOB-DTPA, while Gd-BOPTA achieved higher maximal enhancement of the hepatic artery, portal vein and middle hepatic vein than Gd-EOB-DTPA. Diseases of the liver and biliary system may affect the vasculature, parenchyma, biliary excretion or a combination of these. The clinical context regarding the relative importance of vascular, hepatic parenchymal and biliary processes should determine the choice of contrast media for each patient and examination.

Sammanfattning I Sverige drabbas ca 10000 personer årligen av lungemboli (LE). En vanlig bakomliggande orsak till LE är djup ventrombos. Tromboserna brukar vanligen sitta i benets eller bäckenets djupa vener. För att påvisa LE krävs att patienten genomgår olika radiologiska metoder såsom t.ex. datortomografi (DT) eller lungscintigrafi. Syftet med denna studie är att beskriva radiologiska metodval vid utredning av LE, för- och nackdelar med de olika metoderna och i vilka fall respektive metod föredras.  I databasen Pubmed söktes vetenskapliga artiklar som analyserar vilken av de radiologiska metoderna som föredras vid LE. Åtta artiklar valdes ut. Båda metoderna, DT och lungscintigrafi, är viktiga för att ställa diagnos vid misstänkt LE.  DT är den metod som väljs som förstahandsmetod, detta på grund av stor tillgänglighet och snabbhet, vilket är en stor fördel. Lungscintigrafiteknik bör dock inte uteslutas eftersom de båda metoderna kan komplettera varandra.

No description available.

Att sjuksköterskor ställer giltiga omvårdnadsdiagnoser är betydelsefullt för att patienter ska få den omvårdnad som de behöver. Trots att denna förmåga är något som sjuksköterskeutbildningen är ålagd att utrusta blivande sjuksköterskor med är omvårdnadsdiagnostisk förmåga inte utrett hos sjuksköterskestudenter. Inget verktyg för att mäta denna förmåga finns tillgänglig i Sverige idag. Syftet med denna metodologiska studie var att utveckla ett verktyg som avsåg mäta omvårdnadsdiagnostisk förmåga. Genom kognitiva intervjuer, i dialog med experter samt genom att studenter och sjuksköterskor testade att genomföra en omvårdnadsdiagnostisk uppgift utifrån två patientfall utvecklades verktyget stegvis. Verktyget validerades mot omvårdnadslitteratur och mätinstrument samt mot en expertgrupp. Förutom den omvårdnadsdiagnostiska uppgiften utgjordes verktyget även av ett poängsättningsformulär, manual samt en rättningsmall. Studien frambringade ett verktyg som var känsligt för kunskapsvariationer och föreföll ha utrymme för förbättrade resultat. Poängsättningsformuläret med tillhörande manual och rättningsmall visade en hög reliabilitet. Det framtagna verktyget mäter förmågan att urskilja relevanta kännetecken, göra en analys av kännetecken och etiologi samt att rubricera diagnosen; d.v.s. analytisk förmåga, logiskt resonemang och till viss del yrkeskunnande i omvårdnad. Omvårdnadsdiagnostisk förmåga utgörs av fler delförmågor och alla dessa går inte att mäta med det framtagna verktyget. / The fact that nurses identify valid nursing diagnoses is important in order for patients to recieve the nursing care they need. Even though it is imposed on the nurse education to equip the future nurses with this ability, diagnostic competency in nursing isn’t tested among nurse students. There is in Sweden today no tool available for measuring diagnostic competency. The aim of this methodological study was to develop a tool that indended to measure diagnostic competency in nursing. The tool was developed gradually through cognitive interviews, in dialogue with experts and by having students and nurses complete a test in nursing diagnostics based on two case studies. The tool was validated in relation to nursing literature and measuring instruments along with an expert group. In addition to the test in diagnostic competency, the tool was also constituted of a point form, a manual for awarding points and a correcting model. The study created a tool that was sensitive for variations in knowledge within the test group and that seemed to have room for improved results. The point form, the manual for awarding points and the correcting model showed a high reliability. The abilities that the tool measure is the capability to distinguish relevant characteristics, make an analysis of the characteristics and the etiology together with labeling the diagnosis; i.e. analytic ability, logical reasoning and to some extent professional skills in nursing. Diagnostic competency embodies several different abilities and all of these can’t be measured by the developed tool.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka bröstcancerpatienters tillfredsställelse med vården under utredning av sin sjukdom samt att utforska vilka förbättringsbehov av vården patienterna uppgav. Metod: Samtliga patienter som rapporterades till Kvalitetsregistret för bröstcancer i Uppsala- Örebroregionen under 2007-2008 tillfrågades om deltagande i en enkätstudie. Undersökningsgruppen bestod av 165 kvinnor som i enkäten kommenterat den utredande vården. Enkätsvaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Resultat: Bröstcancerpatienternas kommentarer gällde kategorierna organisation, kompetens, bemötande, information och generellt. Angående organisation uppgav patienterna behov av bättre samordning, högre personalkontinuitet, tillgång till en kontaktperson inom vården samt utökad psykosocial vård. Hög tillfredsställelse med vårdens kompetens rapporterades men även misstag samt upplevd bristande professionalitet hos vårdpersonalen. Vårdpersonalens bemötande uppgavs mestadels som tillfredsställande. Lägre tillfredsställelse rapporterades då vårdpersonalen förbisett patienten som individ. Tillfredsställelsen med information under utredning var hög då information getts personligen med tid för frågor och återkoppling. Då information varit svårtillgänglig, bristande eller ej anpassad efter patientens behov var tillfredsställelsen lägre. De generella kommentarerna indikerade hög tillfredsställelse. Slutsats: Bröstcancerpatienterna uppgav hög tillfredsställelse med kompetens och bemötande under utredningen. Lägre tillfredsställelse uppgavs med vårdens organisation och information. Förbättringsbehov som tydligast framgick var av ökad samordning av utredningens faser samt utökad psykosocial vård. / Purpose: The purpose was to examine breast cancer patients’ satisfaction with care during diagnostic process and to investigate their identified needs for improvement. Method: Patients reported to the Quality register for breast cancer in Uppsala- Örebro during 2007-2008 were asked to participate in a questionnaire study. The study population was 165 women who commented on the diagnostic process. Answers were analyzed using qualitative content analysis by Graneheim and Lundman. Result: Patients commented diagnostic services regarding organization, competence, interpersonal skills, information and general. Concerning organization they reported needs for better coordination, better personnel continuity, a contact person and more psychosocial care. High satisfaction with health care competence was reported but also mistakes and lack of professionalism. Personnel’s interpersonal skills appeared mostly satisfactory. Lower satisfaction was reported when personnel overlooked the patient as an individual. Satisfaction with information was high when information was given in person with time for questions and feedback, and lower when information was hard to access, lacking or not adjusted to the patients’ needs. General comments indicated high satisfaction. Conclusions: Patient satisfaction with competence and interpersonal skills was high while satisfaction with organization and information was lower. Diagnostic services can be improved by coordination and more psychosocial care.

Vi har i detta arbete jämfört resultat i DLS-prov, moment läsförståelse, för ett antal elever i år 3 med deras resultat gällande läsförståelse vid de nationella proven. Vi ville se om dessa två prov bedömer läsförståelsen på samma sätt, för att se om DLS kan vara användbart som test för att hitta elever som behöver stöd när det gäller läsförståelse. Vårt resultat visar att det finns en överensstämmelse mellan våra elevers resultat på DLS-provet och samma elevers resultat på läsförståelsedelarna i de nationella proven för årskurs 3, 2011. Sambandet är signifikant starkare när vi jämför med resultaten på enbart Delprov B (läsning av skönlitterär text) än då vi jämför med resultaten för hela läsförståelseavsnittet respektive Delprov C (läsning av faktatext).   Resultatet för våra elever tyder på att DLS kan vara användbart som test för att hitta elever som behöver stöd när det gäller läsförståelse av skönlitterära texter. Det är mer tveksamt om DLS är användbart för att fånga upp de elever som har svårigheter med läsförståelsen då det gäller läsning av faktatext.   Det behövs dock mer tidskrävande och komplexa bedömningsformer för att vi ska kunna hjälpa eleverna att utveckla alla de förmågor och färdigheter som finns i kursplanemålen. En bra bedömning kan bara göras utifrån ett test om testet stämmer mycket väl överens med målet i kursplanen. Resultatet från en sådan test kan dessutom hjälpa läraren att utveckla sin undervisning.

Bakgrund Hidradenitis suppurativa är en kronisk, inflammatorisk sjukdom i hårfolliklar i hudområden med stor mängd apokrina körtlar, förenad med en kraftigt nedsatt livskvalitet och stor komorbiditet. Den kännetecknas av smärtsamma abscesser och med tilltagande svårighetsgrad även fistlar samt risk för svår ärrbildning. Prevalensen varierar globalt mellan 1 % och 4 %. Sjukdomen förbises ofta och dessutom söker patienter vård sent. Detta innebär att tiden från symptomdebut till diagnossättning kan röra sig om flera år, och konsekvensen kan då bli ett stort lidande för dessa patienter samt kostnader för samhället. Syfte Syftet är att via granskning av vetenskapliga publikationer undersöka hur lång tiden är från symptomdebut till diagnossättning av hidradenitis suppurativa. Att uppmärksamma detta skulle kunna leda till ett förbättrat kunskapsläge och bidra till att försöka identifiera åtgärder som skulle kunna minska denna fördröjning. Metod Studien är en systematisk litteraturöversikt där studier som innehåller uppgifter om tid från symptomdebut till korrekt diagnos har valts ut från databaserna PubMed och Web of Science, med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier samt kvalitetsgranskning, och sammanställts i en metaanalys. Resultat Totalt identifierades 460 artiklar, där 26 artiklar bedömdes i fulltext och 6 av dessa slutligen inkluderades. Den totala studiepopulationen var 1409 patienter. Det viktade medelvärdet för tid till diagnos i de undersökta studierna var 8,5 år. Slutsats Resultatet, 8,5 år, stämmer överens med tidigare forskning om diagnostisk fördröjning för hidradenitis suppurativa. Det kan vara av intresse att sträva efter en förbättring, samt studera hur lång tiden är mellan symptomdebut och diagnossättning ser ut i Sverige.

Tidigare har man använt sig av gipsmodell och profilröntgen som komplement till den kliniska undersökningen för diagnostisering av bettavvikelser i sagittalled på Tandvårdhögskolan i Malmö. Idag har profilröntgen uteslutits då patienten fått den dentala diagnosen Angle II:I. Vid Angle III används fortfarande profilröntgen som diagnostiskt underlag och för behandlingsplanering. I studien jämförs den dentala och basala diagnosen, hos ortodontipatienter, med intentionen att se hur väl dessa två diagnostiska metoder följs åt. Resultaten visar att patienter med Angle II får i regel behandling utifrån sin dentala diagnos varpå profilröntgen kan ses som onödig bestrålning för patienten. Då patienten har klassats som Angle III är profilröntgen ett bra komplement för utredning av bettavvikelsen samt ett bra verktyg i behandlingsplaneringen.