Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2001. / Härtill 5 uppsatser.

Syftet med denna uppsats är att få en bra bild över hur den nya tekniskautvecklingen inom dental röntgenteknik uppfattas av de parter som ärberörda av den, samt även hur tekniken kommer att påverka verksamheternainom tandvården.I uppsatsen tänker vi undersöka om det har begåtts ett ”brott” när det gälleranvändningen av tekniken, då avhandlingar har visat att den nya teknikenkräver generellt bättre utbildning. Vi tänker undersöka om tekniken användstrots att kunskaperna om den inte är så bra och även vem den skyldiga är tillatt kompetensen inte är tillräcklig. Vår fokus ligger på de på negativaaspekter med tekniken som i slutändan påverkar patientens vårdkvalitet. Vitänker främst titta på nackdelarna, då vi anser att det är dessa som är mestrelevanta, då fördelarna med teknikerna redan framgår relativt väl.Vi har som syfte att framställa detta på ett så intressant sätt som möjligt, ochförsöka sammanfatta respondenternas berättelser till en intressantsammanhängande text.Tanken är inte att lösa problemet inom tandvården utan belysa problemensom faktiskt finns, på ett intressant sätt, som förhoppningsvis får någonpositiv respons ifrån berörda inom området. Vi tänker komma med råd ochförslag på hur de problem som vi har funnit kan lösas på bästa sätt.För att få reda på om ett brott har begåtts tänker vi använda oss av ett antalfrågeställningar, som ser ut på följande sätt: I vilket skede befinner sig den dentala röntgentekniken jämfört medproffessionen? Vilka stora förändringar kommer den tekniska utvecklingen attinnebära för dental röntgenteknik? Vilka är för – och nackdelarna? Hur utbildas personalen när det gäller den nya tekniken? Har tandvårdsklinikerna den rätta kunskapen för att på rätt sättkunna hantera tekniken på rätt sätt? Vilka besitter rätta kunskapen för att hantera tekniken? Vilka är det största organisatoriska förändringar som verksamheternakan behöva genomföra för att anpassa sig till tekniken?Vi kommer att undersöka ovanstående frågeställningar genom attgenomföra ett fåtal fallstudier på personer som är djupt insatta i den nyaröntgentekniken, och som arbetar med den. Tanken är att även intervjua Socialstyrelsen och ett företag som levererar röntgenutrustning tilltandvårdsklinikerna.Undersökningen kommer att presenteras och bearbetas på ett narrativt sätt,vilket innebär att resultatet redovisas i berättande form. Kunskap handlarinom det narrativa angreppssättet att utifrån människors handlingarorganisera erfarenhet runt de bakomliggande avsikterna. / Uppsatsnivå: C

<p> </p><p><strong>Introduktion:</strong> Tandlöshet är ett problem som drabbar många människor. Kraven på funktionella och snygga tänder i livets alla skeden har blivit tydligare på senare år. Dentala implantat är en möjlighet att ersätta förlorade tänder och har hjälpt många individer att få sin livskvalité tillbaka.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att kartlägga mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat och vilka orsaker det finns till dessa.</p><p><strong>Frågeställningar:</strong> Vad finns det för mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat?</p><p>Vad finns det för orsaker till komplikationer efter behandling med dentalt implantat?</p><p><strong>Metod: </strong>Studien är en systematisk litteraturstudie.<strong></strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Efter behandling med dentalt implantat kan olika mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer uppstå. De två vanligaste mjukvävnadskomplikationer var peri-implantär mukosit och mukosal hyperplasi. Typiska hårdvävnadskomplikationer som upptäcktes var benförlust och apikal peri-implantit. Tidigare parodontiterfarenhet visade sig vara den viktigaste orsaken till komplikationer vid dentala implantat.</p><p><strong>Konklusion: </strong>Dental implantatbehandling är inte riskfri. Studien visade att komplikationer är vanliga efter dental implantatbehandling samt att det fanns riskfaktorer som påverkar dental implantatbehandling på ett negativt sätt.<strong></strong></p>

Introduktion: Tandlöshet är ett problem som drabbar många människor. Kraven på funktionella och snygga tänder i livets alla skeden har blivit tydligare på senare år. Dentala implantat är en möjlighet att ersätta förlorade tänder och har hjälpt många individer att få sin livskvalité tillbaka. Syfte: Att kartlägga mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat och vilka orsaker det finns till dessa. Frågeställningar: Vad finns det för mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer som kan uppkomma efter en behandling med dentalt implantat? Vad finns det för orsaker till komplikationer efter behandling med dentalt implantat? Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie. Resultat: Efter behandling med dentalt implantat kan olika mjukvävnads- och hårdvävnadskomplikationer uppstå. De två vanligaste mjukvävnadskomplikationer var peri-implantär mukosit och mukosal hyperplasi. Typiska hårdvävnadskomplikationer som upptäcktes var benförlust och apikal peri-implantit. Tidigare parodontiterfarenhet visade sig vara den viktigaste orsaken till komplikationer vid dentala implantat. Konklusion: Dental implantatbehandling är inte riskfri. Studien visade att komplikationer är vanliga efter dental implantatbehandling samt att det fanns riskfaktorer som påverkar dental implantatbehandling på ett negativt sätt.

Denna studie har genomförts på Atlantis som ligger i Mölndal och tillverkar dentala distanser. Alla produkterna är kundanpassade och har höga krav på kvalitet, därför inspekteras kvalitet på produkterna efter tillverkningen. Denna undersöknings kärna är en fallstudie och data har samlats in genom deltagande observation och litteraturstudier. Arbetet leder till utveckling av en metod som har tidseliminering och arbetssättsförbättring i fokus samt att produkterna ska bibehålla kvaliteten. Projektet resulterar i eliminering av ett kvalitetsinspektionsmoment för Ankylos modeller samt föreslå ett standardiserat arbetssätt som har den kortaste ledtiden. Slutligen kommer några rekommendationer till förbättrade mätinstrument och processer.

Tidigare har man använt sig av gipsmodell och profilröntgen som komplement till den kliniska undersökningen för diagnostisering av bettavvikelser i sagittalled på Tandvårdhögskolan i Malmö. Idag har profilröntgen uteslutits då patienten fått den dentala diagnosen Angle II:I. Vid Angle III används fortfarande profilröntgen som diagnostiskt underlag och för behandlingsplanering. I studien jämförs den dentala och basala diagnosen, hos ortodontipatienter, med intentionen att se hur väl dessa två diagnostiska metoder följs åt. Resultaten visar att patienter med Angle II får i regel behandling utifrån sin dentala diagnos varpå profilröntgen kan ses som onödig bestrålning för patienten. Då patienten har klassats som Angle III är profilröntgen ett bra komplement för utredning av bettavvikelsen samt ett bra verktyg i behandlingsplaneringen.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är  att undersöka högtranslucent zirkonias benägenhet till missfärgning beroende på ytbehandling och hur detta påverkar materialets färgstabilitet över tid. Material och metod: Totalt frästes och sintrades 40 cylindriska provkroppar av högtranslucent zirkonia. Provkropparna delades slumpmässigt in i grupp G (glansbrända provkroppar) och grupp P (mekaniskt polerade provkroppar). Ytbehandling utfördes genom mekanisk polering eller glansbränning. Därefter utsattes provkropparna för vätskeförvaring i svart kaffe eller svart te under 288 timmar. Provkropparna mättes med en dental spektrofotometer efter 72, 144, 216 och 288 timmar. Mätningarna utfördes tre gånger centralt på varje provkropp. Mätvärdena L*c*h och ΔEab användes för att beskriva och analysera eventuell missfärgning och färgskillnad hänvisat till NBS-klassificering. Resultat: Det fanns inte någon signifikant skillnad vad gäller missfärgning på högtranslucent zirkonia. Detta var oberoende ytbehandling och förvaring i svart kaffe eller svart te, under en tidsperiod som motsvarade ett års oral exponering. De mekaniskt polerade provkropparna som förvarades i svart te uppvisade störst färgskillnad, det högsta ΔE-värdet, efter 288 timmars förvaring. Resultatet visade på en liten färgförändring enligt NBS-klassificeringen. Slutsats: Ytbehandling genom polering eller glansbränning ger bra egenskaper när det gäller motstånd mot missfärgning. En glansbränd yta visar en tendens att inte påverkas av missfärgning lika mycket som en mekaniskt polerad yta. / Purpose: The purpose of the present study is to investigate the tendency of highly translucent zirconia to discolour depending on surface treatment and how this affects the color stability of the material over time. Material and method: A total of 40 cylindrical specimens of high translucent zirconia were milled and sintered. The specimens were randomly divided into group G (glazed specimens) and group P (mechanically polished specimens). Surface treatments were performed by mechanical polishing or glazing. Subsequently, the specimens were subjected to liquid storage in black coffee or black tea for 288 hours. The specimens were measured using a dental spectrophotometer after 72, 144, 216, and 288 hours. The measurements were performed three times centrally on each specimen. The L*c*h and ΔEab values were used to describe and analyze any discoloration and color difference referred to NBS classification. Results: There was no significant difference in discoloration of high-translucent zirconia. This was independent of surface treatment and storage in black coffee or black tea, for a period equivalent to one year of oral exposure. The mechanically polished specimens stored in black tea showed the highest ΔE value (color difference) after 288 hours of storage. However, the results showed a slight change according to the NBS classification. Conclusion: Surface treatment by polishing or burnishing gives good properties in terms of resistance to discoloration. A burnished surface shows a tendency not to be affected by discoloration as much as a mechanically polished surface.

Purpose: The purpose of this study is to evaluate how implant-supported fixed dental prosthesis (FDP) restorations with a cantilever at abutment level resist fatigue by dynamic loading and thermocycling depending on the fixture diameters.   Material and method: The study involved two groups with three specimens in each group, based on the diameter of the fixture, 3.5 or 5.0 mm (D3.5 and D5.0). The specimens consisted of two ASTRA TECH platforms, either 3.5 mm or 5.0 mm, 20°Uni Abutments, and a standardized milled CoCr FDP at abutment level with a cantilever. A mounting jig was designed and 3D printed. The specimens underwent a dynamic fatigue test with thermocycling, 5°C and 55°C, and a 250 N load at a frequency of 1.5 Hz for maximum 6×10⁵ cycles, until the specimen either fractured or displayed visible deformation. Fractured specimens were examined under microscope.    Results: In group D3.5, one specimen survived 600,000 cycles without loosening or fracturing, one displayed screw loosening, and one screw fracturing. In group D5,0, two specimens displayed screw fracturing and one screw/abutment loosening.   Conclusions:  · Implant-supported FDP restorations with a cantilever at abutment level tend to resist fatigue better with a larger fixture diameter than with a smaller fixture diameter. · Fixtures with a diameter of 5.0 mm show higher tendency for screw fracturing and loosening compared to fixtures with 3.5 mm.  · More extensive studies regarding implant-supported FDP restorations with cantilever at abutment level and different fixture diameters are required to confirm the results. / Syfte: Syftet med studien är att utvärdera hur implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led motstår utmattning genom dynamisk belastning och termocykling beroende på fixturens diameter.   Material och metod: Totalt framställdes två grupper beroende på fixturens diameter, 3,5 eller 5,0 mm, med tre provkroppar per grupp (D3,5 och D5,0). Provkropparna bestod av två fixturer motsvarande position 34 och 35 och ett frihängande led på 36 med plattformarna ASTRA TECH 3,5×9,0 mm eller 5,0×9,0 mm inkluderat distanser 20° Uni Abutment och standardiserade frästa broar i CoCr på distansnivå. Ett dynamiskt utmattningstest genomfördes med hjälp av tuggsimulator med samtidig termocykling 5°C och 55°C. Belastningen på 250 N applicerades på det frihängande ledet under maximalt 6×105 cykler med 1,5 Hz. Provkropparna kontrollerades visuellt och taktilt var 50 000:e cykel för att undersöka om fraktur, deformation eller påverkan på skruvförband uppstått. De frakturerade provkropparna undersöktes i ljusmikroskop för att analysera frakturytor och eventuella deformationer.   Resultat: I grupp D3,5 klarade en provkropp 600 000 cykler utan att lossna eller frakturera, en fick skruvlossning och en fick skruvfraktur. I grupp D5,0 fick två provkroppar skruvfraktur och en fick skruv-/distanslossning.  Slutsats:  · Implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led tenderar att motstå utmattning bättre med mindre fixturdiameter än med större fixturdiameter. · Fixturer med diameter 5,0 mm visar större tendens för skruvfrakturer och skruvlossning jämfört med fixturer med 3,5 mm. · Mer omfattande studier beträffande implantat-förankrade bro-konstruktioner på distansnivå med frihängande led och olika fixturdiametrar krävs för att säkerställa resultaten.

Aim: To evaluate different parameters potentially affecting the efficacy of air-polishing devices in disinfecting implant surfaces in a non-surgical treatment approach of peri-implantitis lesions. Material and method: Altogether, 56 turned and 56 moderately rough implants were coated with a simulated biofilm. The implants were mounted in customized resin models simulating peri-implant 30° bone-defects, 3- and 5-mm deep; soft tissues were simulated with ballistic gelatin. Each implant was cleaned for 30 or 90 seconds in total (6 sites pr. implant; 5 or 15 seconds pr. site) with one of two different air-polishing devices (W&amp;H and EMS). Implants were photographed in three different angulations and the amount of residual biofilm on the implant surface was measured digitally. Beta-regression models were used to assess the outcome. Results: Implant surface, treatment time and air-polishing device significantly affected the amount of residual biofilm. Turned implant surface, longer treatment time, and using the EMS device resulted in significantly less residual biofilm. In the most apical part of the defect, both air-polishing devices performed similarly, however, this was also the area with most biofilm left compared to more coronal aspects. Defect depth had no significant effect.  Conclusion: Superior biofilm removal is achieved at implants with turned surface, and when applying longer treatment time. At the deepest aspect of the defect, implant decontamination is compromised. / Syfte: Syftet med denna laborativa studie är att utvärdera olika parametrar som potentiellt kan påverka effekten av air-polishing maskiner vid icke-kirurgisk rengöring av implantat för behandling av peri-implantit. Material och metod: Sammanlagt, 56 turned (maskin bearbetade) och 56 moderately rough (måttlig ytråhet) implantat var belagda med en biofilmimitation. Implantaten var placerade i en specialgjord resin-modell som simulerar en 30° bendefektmodell med 3- respektive 5 mm defektdjup; mjukvävnaden simulerades med ballistiskt gelatin. Varje implantat rengjordes i totalt 30 eller 90 sekunder (6 sidor per implantat; 5 eller 15 sekunder per sida) med en av två air-polishing maskiner (W&amp;H och EMS). Implantaten fotograferades sedan ur tre olika vinklar för att digitalt bedöma kvarstående biofilm. Implantatyta, tillverkare, defektdjup och behandlingstid analyserades som prediktionsvariabler för kvarstående biofilm (%). Beta-regressionsanalys användes för att bedöma resultatet. Resultat: Implantat-yta, tillverkare och behandlingstid påverkade mängden kvarvarande biofilmsimulation signifikant. Maskinbearbetade implantatytor, en längre behandlingstid, användande av EMS maskinen, resulterade alla i signifikant mindre kvarvarande biofilm. De två tillverkarna presterade endast lika i de mest apikala delarna av defekten, men detta var också det område med mest kvarvarande biofilm jämfört med mer koronala aspekter. Defekt djup hade ingen signifikant effekt på resultatet. Slutsats: Man kan förvänta sig bättre borttagning av biofilm när man behandlar maskinbearbetade implantatytor samt när man använder en längre behandlingstid.Vid den djupaste aspekten av defekten, äventyras dekontaminering av implantat