Bakgrund: Tandimplantat är en av de mest använda metoderna för ersättningen vid tandförlust. Tandimplantat misslyckanden är ett problem i tandvården. Peri-implantit är associerad i hög grad med tandimplantatförlust. En litteraturstudie utfördes för att kartlägga vilka riskfaktorer som är förknippade med peri-implantit, vilket kan öka kunskapen hos tandvårdspersonal för att hålla tandimplantat i funktion. Syfte: Syftet med studien var att identifiera bakomliggande riskfaktorer för att utveckla peri-implantit på tandimplantatpatienter. Metod: sökningar gjordes på relevanta sökord i databaserna Dentistry and Oral Sciences Source (DOSS), CINAHL OCH Medline i februari 2020. Resultat: 13 vetenskapliga artiklar ingick i denna studie. Resultatet från vetenskapliga artiklar visade att det fanns olika associerade riskfaktorer med peri-implantit. Riskfaktorerna var historia av parodontit, rökning, munhygienen, diabetes, mediciner, mikrobiologiska faktorer och högproducerande TNFa-308 GA/AA genotyper betraktades som riskindikator för peri-implantit. Slutsats: En historik av parodontitsjukdom, dålig munhygien, diabetes, närvaro av några gener, implantatplats, användning av mediciner, kirurgi och felaktig placering av implantaten kan öka risken för att utveckla peri-implantit.

<p>Introduktion: Tandimplantat är en allt vanligare ersättning för förlorade eller saknade tänder. Av patienten krävs en god egenvård för att bibehålla frisk vävnad runt implantatet samt stödjande behandling i form av klinisk vård. Bristande rengöring kan resultera i utveckling av mucosit eller peri-implantit.</p><p>Syfte: Att beskriva olika hygienåtgärder och deras effekter i vården av tandimplantat.</p><p>Frågeställningar:</p><p>- Vilka hygienåtgärder finns för tandimplantat i den kliniska vården och vilka effekter har dessa?</p><p>- Vilka hygienåtgärder inom egenvård finns för tandimplantat och vilka effekter har dessa?</p><p>Metod: Systematisk litteraturstudie</p><p>Resultat: Kliniska behandlingsmetoder som visat positiva resultat är ultraljud och air-powder abrasive system. Curetter, Vectorsystemet och laser gav sämre resultat. Tilläggsbehandling med antibiotika har visat varierande resultat beroende på antibiotikatyp och behandlingstid. Eltandborstens rengöringseffekt var bättre än den konventionella tandborstens. Klorhexidin påverkar inte befintligt plack men förhindrar nya bakteriers kolonisation på en ren implantatyta.</p><p>Konklusion: Litteraturstudien kan fungera som en vägledande hjälp vid val av terapimetod för mucosit och peri-implantit inom ramarna för tandhygienistens kompetens.</p>

Introduktion: Tandimplantat är en allt vanligare ersättning för förlorade eller saknade tänder. Av patienten krävs en god egenvård för att bibehålla frisk vävnad runt implantatet samt stödjande behandling i form av klinisk vård. Bristande rengöring kan resultera i utveckling av mucosit eller peri-implantit. Syfte: Att beskriva olika hygienåtgärder och deras effekter i vården av tandimplantat. Frågeställningar: - Vilka hygienåtgärder finns för tandimplantat i den kliniska vården och vilka effekter har dessa? - Vilka hygienåtgärder inom egenvård finns för tandimplantat och vilka effekter har dessa? Metod: Systematisk litteraturstudie Resultat: Kliniska behandlingsmetoder som visat positiva resultat är ultraljud och air-powder abrasive system. Curetter, Vectorsystemet och laser gav sämre resultat. Tilläggsbehandling med antibiotika har visat varierande resultat beroende på antibiotikatyp och behandlingstid. Eltandborstens rengöringseffekt var bättre än den konventionella tandborstens. Klorhexidin påverkar inte befintligt plack men förhindrar nya bakteriers kolonisation på en ren implantatyta. Konklusion: Litteraturstudien kan fungera som en vägledande hjälp vid val av terapimetod för mucosit och peri-implantit inom ramarna för tandhygienistens kompetens.

ABSTRACT  Purpose The aim of the present study was to evaluate the clinical outcomes of implant-supported restorations of zirconia.   Materials and methods This retrospective study included all patients rehabilitated with implant-supported fixed prostheses made of zirconia in a dental clinical private practice, based on data from patients’ dental records. Implant/prosthesis failure, marginal bone loss, and technical complications were the outcomes analyzed. Survival analyses were used to evaluate the associations between clinical covariates and the outcomes. Univariate and multiple linear model analyses analyzed the association of the marginal bone level (MBL) between the independent variables.   Results Ninety-four patients that received 244 implants supporting 143 fixed prostheses made of zirconia. The implants and the prostheses were followed up for a mean 26 and 20 months, respectively. Only one implant failed, placed in a fresh extraction socket, 27 days after installation. None of the prostheses failed. The most prevalent technical complication was loss/fracture of implant access hole sealing. Restoration chipping occurred in five veneered zirconia restorations, and none in monolithic zirconia prostheses. The cumulative survival rate with regards to restoration chipping was of 92.2% after 4 years. None of the nine independent variables presented a statistically significant hazard ratio (HR) in relation to restoration chipping in the univariate Cox proportional hazard models. Despite the univariate linear models suggesting that some of the independent variables might have an influence on the MBL over time, the results of the multiple linear regression model suggested that none of these predictor variables had a statistically significant influence on MBL.   Conclusions Implant-supported zirconia fixed dental prostheses showed a 100% survival rate in this short-term retrospective study. The cumulative survival rate (CSR) for restoration chipping was 92.2% after 4 years, with all the cases occurring in veneered zirconia restorations, although no variable presented a statistically significant HR on this outcome. None of the predictor variables had a statistically significant influence on MBL.

The aim of this study was to describe non-surgical treatment options for the diseases mucositis and peri-implantitis found in present literature. The literature review also illustrates the effect of the treatment opptions on soft tissue with mucositis and peri-implantitis surrounding dental implants. The study reviews twelve scientific articles that have been processed from the aim of the study. The result shows six therapy options, Er:YAG laser, air abrasive, ultrasonic device, hand instruments, hand instruments in combination with antibiotics and hand instruments in combination with clorhexidin. The following methods are described according to how they are used and how they affect the soft tissue surrounding dental implants. The therapy options showed some improvements with reduced pocket depth, bleeding on probing (BOP) and gain in clinical attachment level (CAL). Several studies accentuate the importance of good self-care and regular visits for supportive care which have an impact on the survival of the implants and in avoiding progress of disease. All of the therapy options have positive effects but to different extent and it is not concluded how long the positive effect remains in the soft tissue. / Syftet var att redogöra för icke-kirurgiska behandlingsmetoder vid mukosit och periimplantitsom beskrivs i litteraturen. Litteraturstudien belyser ävenbehandlingsalternativens påverkan på vävnaden vid sjukdomstillstånden mukosit ochperi-implantit. Studien är utförd som en allmän litteraturstudie och innefattar 12vetenskapliga artiklar som bearbetats utefter studiens syfte. Resultatet redovisar sexbehandlingsalternativ, Er:YAG laser, air abrasive, ultraljud, handinstrument,handinstrument i kombination med antibiotika och handinstrument i kombination medklorhexidin. Metoderna är beskrivna både hur de används och vilken klinisk påverkan dehar på vävnaden runt tandimplantat. De förbättringar som visats är viss reduktion avfickdjup, blödning vid sondering (BOP) och vinst av klinisk fästenivå (CAL). Samtligametoder ger positiv effekt, men i olika grad. Ett flertal studier påvisar betydelsen av godegenvård och regelbundna besök för stödbehandling vilket är av betydelse förimplantatens överlevnad och för att undvika progression av sjukdom. Däremot kan detses en begränsning i hur länge resultatet bibehålls i vävnaden.

Syfte: Syftet med studien är att utföra en metodutveckling där individuella skenor framställs för att möjliggöra en standardiserad mätning av plackansamling på titanfixturers ytor samtidigt som det ska ge möjlighet för att bibehålla god munhygien.   Material och metod: Sjuttio titanfixturer ytbehandlades på tre sätt: sandblästring, etsning och implantoplastik. Studien involverade elva deltagare och det framställdes elva gipsmodeller utifrån avtryck. Tolv individuella skenor utformades med modelleringsvax med hänsyn till varje deltagares bettförhållanden. Kallpolymeriserad ortokryl användes vid framställning av skenor och cylindrar. Totalt framställdes sjuttio cylindrar, där två öppningar skapades. För vardera individuella skena innefattades sex fixturer, en från varje behandlingsmetod. Fixturerna placerades enligt en randomisera mall som innefattade sex olika variationer. Den tolfte skenan utgick inte ifrån mallen utan där placerades fyra fixturer, två av implantoplastik, en etsad och en blästrad. Skenorna lämnades ut till de frivilliga deltagarna och användes under tre dygn.   Resultat: Metodutvecklingen för att mäta plackansamling på olika ytbehandlade fixturer med hjälp av individuella skenor i förhållande till god munhygien, gick att genomföra. Resultaten visade att den råa ytan efter sandblästring hade högst plackansamling (0,604 mm), medan implantoplastik hade lägst plackansamling (0,342 mm).  Slutsats: Inom ramen för föreliggande studie kan följande slutsats dras: Genom framställning av individuella skenor är det möjligt att mäta plackansamlingen på etsade, blästrade och implantoplastik-ytbehandlade titanfixturer. Resultaten uppvisar även en tydlig indikation på att passform och komfort är en viktig faktor för deltagarnas medverkan. / Purpose: The purpose of this study is to perform a method development where individual splints are produce to enable a standardized measurements of plaque accumulation on the surfaces of titanium fixtures, while allowing to maintain good oral hygiene.    Material and method: Seventy titanium fixtures were surface-treated in three ways; sandblasting, etching, and implantoplasty. The study involved eleven participants, and eleven gypsum models were created. Twelve individual splints were designed using modeling wax, taking into consideration each participant's occlusal conditions. Cold-polymerized orthocryl was used to fabricate the splints and cylinder. A total of seventy cylinders were prepared, each with two openings. Each individual splint included six fixtures, one from each treatment method. The fixture placement followed a randomized pattern, comprising six different variations. The twelfth splint deviated from the randomized pattern and contained four fixtures: two from implantoplasty, one etched, and one sandblasted.    Results: The method development for measuring plaque accumulation on different surface-treated fixtures using individual splints in relation to good oral hygiene, was successfully conducted. The results demonstrated that the rough surface following sandblasting exhibited the highest plaque accumulation (0,604 mm), whereas implantoplasty showed the lowest plaque accumulation (0,342 mm).    Conclusion: Within the scope of this study, the following conclusion can be drawn: By individual splints, it is possible to measure plaque accumulation on etched, sandblasted, and implantoplasty-treated titanium fixtures. The results show a clear indication that fit, and comfort are important factors for participant’s compliance.

Aim: To evaluate different parameters potentially affecting the efficacy of air-polishing devices in disinfecting implant surfaces in a non-surgical treatment approach of peri-implantitis lesions. Material and method: Altogether, 56 turned and 56 moderately rough implants were coated with a simulated biofilm. The implants were mounted in customized resin models simulating peri-implant 30° bone-defects, 3- and 5-mm deep; soft tissues were simulated with ballistic gelatin. Each implant was cleaned for 30 or 90 seconds in total (6 sites pr. implant; 5 or 15 seconds pr. site) with one of two different air-polishing devices (W&amp;H and EMS). Implants were photographed in three different angulations and the amount of residual biofilm on the implant surface was measured digitally. Beta-regression models were used to assess the outcome. Results: Implant surface, treatment time and air-polishing device significantly affected the amount of residual biofilm. Turned implant surface, longer treatment time, and using the EMS device resulted in significantly less residual biofilm. In the most apical part of the defect, both air-polishing devices performed similarly, however, this was also the area with most biofilm left compared to more coronal aspects. Defect depth had no significant effect.  Conclusion: Superior biofilm removal is achieved at implants with turned surface, and when applying longer treatment time. At the deepest aspect of the defect, implant decontamination is compromised. / Syfte: Syftet med denna laborativa studie är att utvärdera olika parametrar som potentiellt kan påverka effekten av air-polishing maskiner vid icke-kirurgisk rengöring av implantat för behandling av peri-implantit. Material och metod: Sammanlagt, 56 turned (maskin bearbetade) och 56 moderately rough (måttlig ytråhet) implantat var belagda med en biofilmimitation. Implantaten var placerade i en specialgjord resin-modell som simulerar en 30° bendefektmodell med 3- respektive 5 mm defektdjup; mjukvävnaden simulerades med ballistiskt gelatin. Varje implantat rengjordes i totalt 30 eller 90 sekunder (6 sidor per implantat; 5 eller 15 sekunder per sida) med en av två air-polishing maskiner (W&amp;H och EMS). Implantaten fotograferades sedan ur tre olika vinklar för att digitalt bedöma kvarstående biofilm. Implantatyta, tillverkare, defektdjup och behandlingstid analyserades som prediktionsvariabler för kvarstående biofilm (%). Beta-regressionsanalys användes för att bedöma resultatet. Resultat: Implantat-yta, tillverkare och behandlingstid påverkade mängden kvarvarande biofilmsimulation signifikant. Maskinbearbetade implantatytor, en längre behandlingstid, användande av EMS maskinen, resulterade alla i signifikant mindre kvarvarande biofilm. De två tillverkarna presterade endast lika i de mest apikala delarna av defekten, men detta var också det område med mest kvarvarande biofilm jämfört med mer koronala aspekter. Defekt djup hade ingen signifikant effekt på resultatet. Slutsats: Man kan förvänta sig bättre borttagning av biofilm när man behandlar maskinbearbetade implantatytor samt när man använder en längre behandlingstid.Vid den djupaste aspekten av defekten, äventyras dekontaminering av implantat