Sammanfattning   Bakgrund Mukosit är en biverkan av cancerbehandling. Mukosit innebär skador på det ytliga cellskikt som täcker hud och slemhinnor. Det kan orsaka smärta och besvär i munnen som gör det svårt för patienten att äta. Besvären kan orsaka behov av sjukhusvård samt avbrott i cancerbehandlingen.   Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder i samband med mukosit.   Metod En allmän litteraturstudie utfördes och analys av resultatet inspirerades av innehållsanalys. Databassökningen i Cinahl och Medline resulterade i nio artiklar. En artikel söktes manuellt och inkluderades.   Resultat Omvårdnadsåtgärder som framkom genom innehållsanalysen var: Användning av standardiserade riktlinjer, Bedömning av munstatus, Förebyggande och vårdande av mukosit, Användning av kryoterapi, Undervisning av patienter - att underlätta egenvård och Konsultation av tandvården. Omvårdnadsåtgärderna användes för att förebygga och vårda mukosit.   Slutsatser I studierna framkom att standardiserade riktlinjer saknades på de olika vårdenheterna. Bedömning av munstatus kunde vara svårt att genomföra och utfördes därmed inte heller rutinmässigt. Omvårdnadsåtgärder identifierades som kunde förebygga och vårda mukosit. Beskrivna omvårdnadsåtgärder kan vara till nytta för sjuksköterskan i omvårdnad av mukosit. Behovet av vidare forskning är stort.   Nyckelord Förebyggande, Mukosit, Omvårdnad, Sjuksköterskor

The aim of this study was to review scientific articles to evaluate which nursing treatment are in use to ease problems such as dysphagia, mucositis and xerostomia and its efficiency. The method was a literature review in which the scientific articles where found in the database PubMed. A total of sixteen articles where included, these articles where analyzed based on their quality and contents. The result showed that electrical stimulation and rehabilitation was used against dysphagia, they both had a doubtful effect. Mouth washes was commonly used to reduce mucositis; triclosan mouthwash, benzydamine mouthwash, sacralfate mouth wash, povidone-iodine and salt-sodium mouthwash showed effect. Acupuncture, different mouth care products and lemon candy was used against xerostomia, they all had good effect. The conclusion of this literature review was that there are nursing methods beeing used to improve the nutritional intake in patients with head and neck cancer, however more research is needed to see the effect in every specific subject.

Bakgrund: Huvud- och halscancerbehandling genom strålbehandling/kirurgi kan bidra till olika orala biverkningar. De vanligaste biverkningarna som uppstår under/efter behandling är hyposalivation och oral mukosit. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa olika behandlingsmetoders effekt på hyposalivation och oral mukosit efter behandling av huvud- och halscancer. Metod: Studiedesignen var en allmän litteraturöversikt där databaserna Medline, DOSS och Cinahl användes för att finna relevanta vetenskapliga artiklar. Genom inklusions-/exklusionskriterier valdes 15 vetenskapliga artiklar ut. De inkluderade studierna granskades utifrån en modifierad granskningsmall för att enbart studier med starkt/måttligt bevisvärde skulle presenteras. Resultat: Resultatet framställer att Pilokarpin, Cevimelin och TENS visade en positiv effekt på hyposalivation. Salivsubstitut och akupunktur visade inte någon inverkan på salivsekretionen utan påverkade enbart xerostomi positivt. Laserterapi redovisades ha effekt mot mukosit där allvarlighetsgraden av mukosit var lägre hos lasergrupperna i jämförelse med placebogrupperna. Honung kan ha en effekt att lindra mukosit och Aloe Vera visade ingen effekt mot mukosit eller andra biverkningar kopplade till mukosituppkomsten. Slutsats: Pilokarpin, Cevimelin och TENS kan bidra till ökad salivsekretion. Laserterapi och honung kan ha effekt mot oral mukosit. Behandlingar som Aloe Vera, akupunktur och salivsubstitut uppvisade inte någon effekt i resultatet. Fortsatt forskning behövs för att utveckla behandlingsmetoders effekt mot mukosit och hyposalivation.

Bakgrund: En vanlig biverkan vid cancerbehandling är oral mukosit som kan skapa stor smärta och lidande. Konsekvenserna av biverkan är en risk för individens möjlighet att läka samt överlevnad eftersom cancerbehandlingen kan tvingas avbrytas. Vårdare behöver ha kunskap om oral mukosit och möjliga omvårdnadsåtgärder för att motverka eller lindra symtomen samt möjliggöra bättre livskvalitet för den drabbade. Därför är det viktigt att ha en kunskap om individens upplevelse av sjukdomen för att relatera denna till vårdvetenskaplig teori och därigenom skapa en relevant omvårdnadsplan. Syfte: Att beskriva cancerpatienters upplevelser av oral mukosit och hur denna biverkan påverkade deras upplevda livskvalitet. Metod: En kvalitativ deskriptiv litteraturstudie genomfördes. Resultat: Analysen resulterade i tre övergripande teman som kunde beskriva individers upplevelse av oral mukosit och dess påverkan på upplevd livskvalitet; upplevelser relaterade till fysiska tillstånd, upplevelser relaterade till emotionella tillstånd och känslor samt upplevelser relaterade till omgivningen. Slutsats: Individer som drabbas av oral mukosit upplever ett stort lidande och minskad upplevd livskvalitet. Vårdpersonalen har möjligheter att minska individernas lidande på flera sätt genom individanpassad omvårdnad och ökad patientutbildning samt även genom att psykologiska aspekter uppmärksammas och att anhöriga involveras i vårdplaneringen. Detta ökar möjligheterna till minskat lidande och större upplevd livskvalitet hos individerna.

The aim of this study was to describe non-surgical treatment options for the diseases mucositis and peri-implantitis found in present literature. The literature review also illustrates the effect of the treatment opptions on soft tissue with mucositis and peri-implantitis surrounding dental implants. The study reviews twelve scientific articles that have been processed from the aim of the study. The result shows six therapy options, Er:YAG laser, air abrasive, ultrasonic device, hand instruments, hand instruments in combination with antibiotics and hand instruments in combination with clorhexidin. The following methods are described according to how they are used and how they affect the soft tissue surrounding dental implants. The therapy options showed some improvements with reduced pocket depth, bleeding on probing (BOP) and gain in clinical attachment level (CAL). Several studies accentuate the importance of good self-care and regular visits for supportive care which have an impact on the survival of the implants and in avoiding progress of disease. All of the therapy options have positive effects but to different extent and it is not concluded how long the positive effect remains in the soft tissue. / Syftet var att redogöra för icke-kirurgiska behandlingsmetoder vid mukosit och periimplantitsom beskrivs i litteraturen. Litteraturstudien belyser ävenbehandlingsalternativens påverkan på vävnaden vid sjukdomstillstånden mukosit ochperi-implantit. Studien är utförd som en allmän litteraturstudie och innefattar 12vetenskapliga artiklar som bearbetats utefter studiens syfte. Resultatet redovisar sexbehandlingsalternativ, Er:YAG laser, air abrasive, ultraljud, handinstrument,handinstrument i kombination med antibiotika och handinstrument i kombination medklorhexidin. Metoderna är beskrivna både hur de används och vilken klinisk påverkan dehar på vävnaden runt tandimplantat. De förbättringar som visats är viss reduktion avfickdjup, blödning vid sondering (BOP) och vinst av klinisk fästenivå (CAL). Samtligametoder ger positiv effekt, men i olika grad. Ett flertal studier påvisar betydelsen av godegenvård och regelbundna besök för stödbehandling vilket är av betydelse förimplantatens överlevnad och för att undvika progression av sjukdom. Däremot kan detses en begränsning i hur länge resultatet bibehålls i vävnaden.

Aim: To evaluate different parameters potentially affecting the efficacy of air-polishing devices in disinfecting implant surfaces in a non-surgical treatment approach of peri-implantitis lesions. Material and method: Altogether, 56 turned and 56 moderately rough implants were coated with a simulated biofilm. The implants were mounted in customized resin models simulating peri-implant 30° bone-defects, 3- and 5-mm deep; soft tissues were simulated with ballistic gelatin. Each implant was cleaned for 30 or 90 seconds in total (6 sites pr. implant; 5 or 15 seconds pr. site) with one of two different air-polishing devices (W&H and EMS). Implants were photographed in three different angulations and the amount of residual biofilm on the implant surface was measured digitally. Beta-regression models were used to assess the outcome. Results: Implant surface, treatment time and air-polishing device significantly affected the amount of residual biofilm. Turned implant surface, longer treatment time, and using the EMS device resulted in significantly less residual biofilm. In the most apical part of the defect, both air-polishing devices performed similarly, however, this was also the area with most biofilm left compared to more coronal aspects. Defect depth had no significant effect.  Conclusion: Superior biofilm removal is achieved at implants with turned surface, and when applying longer treatment time. At the deepest aspect of the defect, implant decontamination is compromised. / Syfte: Syftet med denna laborativa studie är att utvärdera olika parametrar som potentiellt kan påverka effekten av air-polishing maskiner vid icke-kirurgisk rengöring av implantat för behandling av peri-implantit. Material och metod: Sammanlagt, 56 turned (maskin bearbetade) och 56 moderately rough (måttlig ytråhet) implantat var belagda med en biofilmimitation. Implantaten var placerade i en specialgjord resin-modell som simulerar en 30° bendefektmodell med 3- respektive 5 mm defektdjup; mjukvävnaden simulerades med ballistiskt gelatin. Varje implantat rengjordes i totalt 30 eller 90 sekunder (6 sidor per implantat; 5 eller 15 sekunder per sida) med en av två air-polishing maskiner (W&H och EMS). Implantaten fotograferades sedan ur tre olika vinklar för att digitalt bedöma kvarstående biofilm. Implantatyta, tillverkare, defektdjup och behandlingstid analyserades som prediktionsvariabler för kvarstående biofilm (%). Beta-regressionsanalys användes för att bedöma resultatet. Resultat: Implantat-yta, tillverkare och behandlingstid påverkade mängden kvarvarande biofilmsimulation signifikant. Maskinbearbetade implantatytor, en längre behandlingstid, användande av EMS maskinen, resulterade alla i signifikant mindre kvarvarande biofilm. De två tillverkarna presterade endast lika i de mest apikala delarna av defekten, men detta var också det område med mest kvarvarande biofilm jämfört med mer koronala aspekter. Defekt djup hade ingen signifikant effekt på resultatet. Slutsats: Man kan förvänta sig bättre borttagning av biofilm när man behandlar maskinbearbetade implantatytor samt när man använder en längre behandlingstid.Vid den djupaste aspekten av defekten, äventyras dekontaminering av implantat