Genom social hållbarhet som teoretiskt ramverk har studien avsett besvara forskningsfrågorna; Hur kan stadsbyggnadsprojektet på Årstafältet och integrationen av stadsdelarna Östberga och Årsta relateras till social hållbar utveckling? Vilka strategier har använts för att beakta social hållbarhet inom stadsbyggnadsprojektet på Årstafältet? Hur har stadsbyggnadsprojektet på Årstafältet anpassats och/eller tagit hänsyn till grannstadsdelarna, Östberga och Årsta, samt deras fysiska såväl som socioekonomiska förutsättningar? Med expertintervjuer som kompletterats med en kvalitativ textanalys identifierar jag hur projektet kan relateras till social hållbar utveckling. Ett svar på forskningsfrågan och syftet är att projektet bidrar till minskad segregation genom fysisk integration vilket motverkar den existerande segregationen. Dessutom ökar social integration av stadsdelarnas befolkning i form av ökade förutsättningar för sociala möten. Trots det, kan projektet kritiseras för risken att bidra till gentrifieringsprocesser. Slutsatsen är därför att projektet bidrar till integration men inte nödvändigtvis till jämlikare villkor i ett större perspektiv. Min studie har identifierat sju strategier som analyseras i relation till beskrivna indikationer för social hållbarhet. Vidare har syftet varit att belysa hur projektet anpassats till Årstafältets lokala kontext. Slutsatsen är att projektet arbetar relativt självständigt gentemot den omgivande, lokala kontexten med undantag från generella riktlinjer, samt med viss hänsyn till socioekonomiska skillnader.