Vår rapport visar vad som händer med ungdomar efter att de har behandlats för missbruk på en SiS institution enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Samt på vilket sätt eftervården bedrivs idag och hur den fungerar. Resultatet i vår rapport visar att eftervården är svårdefinierad och kan ses ur flera olika perspektiv. Eftervården kan se väldigt olika ut eftersom det inte finns några bestämda riktlinjer för hur den skall bedrivas, den ska anpassas efter varje ungdoms problem och behov. I rapporten har vi kommit fram till att eftervården inte fungerar fullt ut. Eftersom det är kommunerna som bekostar både missbruksbehandling och eftervård, kan det innebära att variationer av hur eftervården ser ut även kan uppkomma p.g.a. varje kommuns ekonomiska situation. Tyvärr har det visat sig att eftervården ofta är något som blir eftersatt då de största resurserna läggs på behandlingen Vår studie visar att eftervården är den viktigaste länken i vårdkedjan, samt att miljön efter utskrivning har större betydelse för hur individen kommer att fungera än hur denne fungerat på institutionen. Dessa resultat är baserade på tidigare forskning och våra egna intervjuer.

Heroin framställs av opiumvallmo och har sedan mitten av 1960-talet utvecklats till att bli ett av västvärldens största problem inom narkotikamissbruket Det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur stor tillgången är på heroin i Sverige. Mörkertalet som finns då det gäller både införsel av heroin samt antalet missbrukare i Sverige torde vara sådant som försvårar ett konkret påstående. Tittar man på beslagsstatistiken gällande heroin så kan man konstatera att det varierar kraftigt under en tioårsperiod. De år då stora beslag har gjorts så grundar sig dessa på ett stort beslag vid ett enstaka tillfälle. Studien visar att i Skellefteå finns det i princip enbart vitt heroin och detta kommer till stora delar från Stockholmsområdet. I Skellefteå har polisen identifierat 105 personer som på ett eller annat sätt är inblandade i någon form av heroinmissbruk. Majoriteten är injektionsmissbrukare. Arbetet visar att i Trollhättan finns det uteslutande brunt heroin och de som står för införseln är ett antal grupperingar med albanskt ursprung. Detta heroin tar sig till Sverige via den så kallade Balkanrutten till Malmö för att sedan landa i Göteborg och slutligen Trollhättan. I Trollhättan har man cirka 30 heroinmissbrukare och samtliga av dessa använder brunt heroin och i nuläget finns inga kända missbrukare som injicerar heroinet utan det röks i stället.

Missbruket av narkotika har under de senaste åren ökat enligt olika undersökningar, i och med det borde rimligtvis också missbruket ha ökat bland kvinnor. Vi inriktade oss på den yngre ålderskategorin av kvinnor, 15 – 20 år. Vi ansåg att den gruppen var intressant då vi vet att ungdomar i den ålderskategorin oftast testar narkotika för första gången. Vi undersökte om problemet med unga kvinnors missbruk av narkotika hade ökat under en tio års period, samt hur stort problemet var i dagens samhälle. Information inom detta område hittade vi genom litteratursökningar och på Internet, samt genom att intervjua personer som på olika sätt är insatt i den rådande problematiken. Det vi kom fram till var att det under vissa år skett en faktisk ökning av missbruk hos unga kvinnor. Den största ökningen låg i antal lagförda unga kvinnor gällande narkotikabrott. De vanligaste narkotiska preparaten som missbrukades var Cannabis och Amfetamin.

Den som missbrukar alkohol eller narkotika och begår brott relaterat till missbruket, har möjlighet att erbjudas behandling istället för fängelse som straff. Vi ville med denna rapport belysa betydelsen för individen att bli erbjuden vård istället för galler. Frågor vi ställt är; vad skiljer ett liv av missbruk mot ett liv efter behandling och om kontraktsvård kan likställas med en semesterliknande vistelse? Rapporten är grundad på intervjuer med personer som erfarit både fängelse och vård på ett behandlingshem. Vi fann att droger kan locka alla sorters personer från olika samhällsskikt till ett missbruk. Motivation verkar vara det som gör att de vill förändra sin livssituation och klara sig igenom behandlingstiden. Den största skillnaden före och efter behandling är en känsla av trygghet och välbefinnande. Verksamheten på det hem vi besökte innefattar kompetent personal som alla själva har erfarenhet av ett eget missbruk. Därtill finns fasta rutiner och bestämmelser, dels för hur personalen ska behandla klienterna men även för hur klienterna skall behandla varandra. En slutsats vi har dragit är att det är väldigt tufft att genomgå behandling. Individer som kommer till ett behandlingshem för att undkomma ett fängelsestraff har inte den motivation eller den rätta viljan att ta sig ur sitt missbruk. Därför klarar de heller inte av de påfrestningar det innebär med behandling. Att tro att behandlingstiden är ett tillfälle till semester bedöms därmed av oss vara helt orimligt.

Sedan starten av subutexprogrammet vid Beroendeenhetens Opiatmottagning på Skellefteå lasarett år 2002, har subutexmissbruket i staden ökat avsevärd och nått en jämförlig nivå med haschmissbruk. Syftet med vårt arbete är att ta reda på varför problemet med subutexmissbruk är så stort i Skellefteå. Information i ämnet har vi bland annat hämtat genom att studera kurslitteratur, Internetsidor och föreskrifter. Vi har intervjuat ansvariga på subutexprogrammet samt polisen i Skellefteå. I resultatdelen presenterar vi dessa intervjuer och en verklig bild över hur problemet ser ut, dess omfattning och vad man i dagsläget gör för att motverka detta. Det har visat sig svårt att kunna precisera varför just subutexmissbruket är så stort i Skellefteå. Orsaker så som tillgång och efterfrågan, likgiltighet och okunskap, nyfikenhet och dumhet är något som vi kunnat se som en närmare beskrivning av problembilden. Följaktligen, Subutex är lättillgängligt och det är inte dyrt jämfört med andra droger, vilket medför att det är många som vill köpa den. Många unga bryr sig inte om vilka konsekvenser missbruket kan ge utan nyfikenheten tar överhand. Är man dum får kroppen lida. Polisen jobbar hårt från sin sida med insatser och nolltolerans och från sjukvårdens sida tas nya läkemedel fram för att försvåra och försämra effekten av Subutex i ett missbruk.

This report is based on factors that has had affect on drugaddicts in their decission on quitting their abuse. The questions we have built our report on are: What external factors have had an impact on the drugabuser to end his or her drugabuse? What internal factors have had an impact on the drugabuser to end his or her drugabuse? Does the police have an influence on the drugabuser to end his or her drugabuse? The report is based on intervjues with former drugaddicts. We have also studied the theory of symbolic interactionism and litterature written by different authors to obtain a broad picture of drugabuse. Our results in this report show that the people we have intervjued have been influenced by many different factors and people in their enviroment. Relationships to other people have been an important factor to all of the intervjued persons in the process of ending their drugabuse. The external and the internal factors work together in the process of ending a drugabuse.

Narkotika är idag ett vanligt problem i Sverige. Ett intressant ämne är hur man på bästa sätt behandlar detta problem. Det är svårt att konfrontera missbrukare och det krävs erfarenhet och kunskap för att tackla problemen på bästa sätt. Vi vill med denna rapport belysa metoder som kan användas av polisen i deras arbete mot narkotika. Vad görs nationellt, men främst, vad görs på myndighetsnivå? Rapporten begränsas på myndighetsnivå till Södermanland och Västra Götaland. Eftersom det är vardagsbrottligheten som ska belysas så kommer också endast narkotikabrottet eget bruk belysas. Materialet som ligger till grund för rapporten är i stora delar grundat på intervjuer med erfarna poliser på respektive område. I Sverige arbetar man nationellt, regionallt och lokalt mot narkotikabrottslighet. På nationell nivå finns Rikspolisstyrelsen, regionallt arbetas det med narkotikarotlar och lokalt finns det narkotikagrupper eller ordningsavdelningen i området. PUM, PNU och VPOP är polisens nya verktyg för att få bukt med brottsligheten i vårt samhälle och då främst dem så kallade mängdbrotten. Rikspolisstyrelsen har utarbetat dessa verktyg som ska spridas till samtliga myndigheter i landet. I Västra Götaland (Stenungsund) görs årligen riktade insatser mot narkotika. Insatserna görs från erfarna poliser. I Södermanland (Eskilstuna) har man en insatsgrupp som aktivt jobbar mot bland annat narkotika. I båda städerna märks goda resultat främst då på grund av polisernas engagemang och intresse.

Studien handlar om hur missbrukare och anhöriga ser på bemötandet från polisen. Den ger även en bild av hur polisen ser på sitt bemötande med ovannämnda. I rapporten beskrivs hur en familj med alkohol problematik kan fungera, samt vilka faktorer som kan underlätta för en sådan familj när de kommer i kontakt med polisen. Enkäter har lämnats till både missbrukare, anhöriga och poliser, för att få information om dera erfarenheter. De har fått beskriva tankar och känslor kring sitt missbruk, sin anhörigsituation och sitt arbete. Poliserna har även fått besvara frågor angående deras kunskap om dysfunktionella familjer, och alkoholism. Rapporten visar om polisen tycker sig ha tillräckligt med kunskap på området, eller om det tycker att det behövs mer utbildning för att kunna göra bemötandet bra. De anhöriga och missbrukarna har även de fått frågan om de tycker att polisen borde få utbildning om hur det fungerar i en missbruksfamilj, samt om alkoholism. Studien tar upp frågor till polisen kring de mänskliga rättigheterna, en nationell konvention om polisens agerande samt regeringsformen. Ett kapitel beskriver dessa tre riktlinjer för polisen. Studien visar på vilken vikt kunskapen har för polisen, och vilken betydelse det har för anhöriga och missbrukare har polisen får bra utbildning.

Narkotikan är idag ett stort problem i Sverige och detta är den stora anledningen till varför dessa gatulangningsgrupper har startats. Rapporten avser att belysa gatulangningsgruppens arbetssätt, metoder, teorier och resultat. Arbetet kommer att grunda sig på intervjuer med erfarna poliser inom gatulangningsgruppen och fokus kommer att ligga på polismyndigheten i Skåne närmare bestämt Hässleholm. Dessa grupper gör riktade insatser mot olika personer som begår brott mot narkotikastrafflagen. Det finns ett antal olika teorier och modeller som rapporten innehåller som förklarar varför en person begår brott. Teorierna som kommer att behandlas i arbetet är rutinaktivitetsteorin, beslutsteorin och primär, sekundär och tertiär brottsprevention. Modellerna som innehåller dessa teorier används av polisen i Hässleholm. Rapporten kommer också att innehålla vilka narkotikapreparat som gatulangningsgrupperna kommer i kontakt med i deras arbete. På grund av gatulangningsgruppens insatser kan man genom statistik se att de utgjort ett bra resultat om man jämför med tidigare år då när dessa grupper ännu inte hade bildats.

Det arbete man som polis utför ligger som grund för åklagarens möjligheter att driva ett ärende och få en fällande dom i rätten. Av den anledningen är det viktigt för polisen att känna till hur domstolen resonerar. Denna studie syftar till att undersöka vilka omständigheter som Högsta Domstolen (HD) lägger vikt vid när man bedömer huruvida ett narkotikabrott är att anse som grovt. Frågeställningen lyder: Vad tar HD fasta på vid bedömningen av huruvida ett narkotikabrott ska bedömas som grovt? Fem rättsfall gällande grovt narkotikabrott som behandlats i HD under en tioårsperiod har valts ut från databasen Rättsbanken och analyserats. Rättsfallen har analyserats med syfte att utröna vilka av fyra omständigheter kopplat till Narkotikastrafflagen 3 § (grovt narkotikabrott) som HD tagit fasta på då man gjort bedömningen att ett grovt narkotikabrott föreligger. De fyra omständigheterna är om narkotikabrottet: utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika, varit av särskilt farlig art eller varit av hänsynslös art. Resultatet av studien är att HD i fyra av de fem rättsfallen bedömer att narkotikabrottet är grovt baserat på att det avsett särskilt stor mängd narkotika och varit av särskild farlig art. Slutsatserna man kan dra av resultatet är begränsade men pekar på att det i praktiken enbart är de rättsfall som inkluderar en tillräckligt stor mängd narkotika av en viss art som HD anser vara grova.