Studien bygger på en enkätundersökning av 37 stycken högstadielärare inom Linköpings kommun. Syftet med studien är att undersöka vilka individuella faktorer som påverkar lärarens benägenhet till att ta kontakt med socialtjänsten vid misstanke om barn som far illa. De individuella faktorerna har sedan delats in i tre kategorier som rör individens hemförhållande, utbildning och yrkeserfarenhet. Faktorerna har sin grund i tidigare forskning och studien har sin teoretiska utgångspunkt i Bourdieus teori med fokus på begreppen kapital och habitus. Materialet har analyserats genom bivariata korstabellsanalyser med procentjämförelse samt genom beskrivande univariat analys för att ge en överblick av resultaten. Vi har sedan använt tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt för att jämföra och förklara vårt resultat. Resultatet visar på en kraftig underrapportering i de fall där läraren misstänker missförhållanden hos barn. Faktorer som utbildning och kunskap avseende barn som far illa samt lärarens examensår har visat sig ha en påverkan på lärarens benägenhet till att ta kontakt med socialtjänsten. Även faktorn antal år som lärare har visat sig ha en påverkan på benägenheten. Resultaten visar att faktorer som lärarens ålder, civilstånd, om läraren har barn, inkomst samt antal år på den nuvarande arbetsplatsen inte har någon påverkan för lärarens benägenhet att ta kontakt med socialtjänsten.