I saliv förekommer ett enzym, kallat alfa-amylas, som kan ge en fingervisning om en persons upplevda stressnivå. Förekomsten av alfa-amylas kan testas genom att låta droppa ett salivprov på ett särskilt slags filterpapper, som sedan färgas klarblått. Hastigheten på färgningen har visats kunna stå i förhållande till aktiviteten av alfa-amylas, och har tidigare mätts med fotodiod. Det här arbetet har undersökt den tekniska görbarheten i att använda en mobilbaserad lösning istället, detta för att öka tillgängligheten av att kunna utföra dessa mätningar. I arbetet har en lämplig mätmetod först sökts genom att analysera en datamängd med bildsekvenser tagna med mobilkamera. Mätmetoden har sedan implementerats i en mobilapplikation för Android. Lämpliga mått på färgavstånd och lämpligt mätområde har undersökts, samt hur yttre faktorer som ljusförhållanden och förflyttning av kameran kan påverka mätningar och hur dess effekter kan motverkas. Resultatet av arbetet har visat att en mobilapplikation mycket väl kan användas för att göra mätningar av en färgutveckling med konsekventa resultat, men att precisionen behöver utredas med kopplingen till alfa-amylas i åtanke. Avslutningsvis diskuteras implementationens brister, och konkreta förslag på vidareutvecklingar tas upp. / A salivary enzyme called alpha-amylase could be used as a marker for a person's subjective stress level. The existence of alpha-amylase can be tested by adding a saliva sample to a filter paper, which is then coloured blue. The rate of the colouration has been shown to correlate with the alpha-amylase activity, and has previously been measured using a photodiode. In this thesis work, the possibility of using a mobile phone to allow easy-access testing has been evaluated. To find a suitable method of measuring the colouration, a data set of image sequences taken with a mobile phone was analyzed. The resulting method has then been implemented in the form of a mobile app for Android. Colour distances and suitable regions-of-interest have been evaluated, as well as how the impact of varying lighting conditions and the instability of the camera can be reduced. Results have shown that a mobile app may indeed be used to measure the colouration with consistent results, but that the precision needs to be further evaluated with respect to alpha-amylas. In closing, flaws and suitable improvements of the implementation is discussed.