Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka hur språklärare på en gymnasieskola upplever ”flerspråkighet” när det gäller undervisning av elever med utländsk bakgrund. Följande frågeställningar beaktades i studien: Vilka didaktiska utmaningar upplever språklärarna som undervisar elever med annat modersmål än svenska att det finns i klassrummet?  På vilket/vilka sätt upplever språklärarna att flerspråkighet är en möjlighet eller ett hinder för elever med ett annat modersmål än svenska? Vilken betydelse anser några språklärare att modersmålet har för elever med utländsk bakgrund? Metoden som användes var kvalitativ och resultatet samlades in via semistrukturerade intervjuer av fyra lärare på en gymnasieskola i centrala Sverige. Resultatet visade att flerspråkighet var en möjlighet samtidigt som det också kan vara ett hinder för eleverna. Detta berodde på vilket språklig nivå eleverna uppnått i svenska eller modersmålet. Om elever har en stark bas i modersmålet eller svenska kan språk berika varandra vilket är en möjlighet. Dock är det hinder om eleven varken har svenska eller sitt modersmål att luta sig mot. Det visade också att det finns didaktiska utmaningar i klassrummet med elever med utländskbakgrund, men att de eleverna även var en tillgång i undervisningen. Jag kom även fram till att det fanns en monokultrullnorm på skolan eftersom normen på skolan är att vara så ”svensk” som möjligt och att modersmålsundervisningen inte har lika hög prioritet som de övriga ämnena. Resultatet visade även att informanterna inte hade fått fortbildning om flerspråkighet eller interkulturell pedagogik.