Den tekniska utvecklingen driver fram allt mer avancerade datorsystem. Samtidigt ställs allt större krav på stabilitet och flexibilitet i de operativsystem som ska användas på dessa system. De senaste årtiondena har micro kernel arkitekturen varit föremål för intensiv forskning och det finns idag ett flertal operativsystem på marknaden som använder denna arkitektur. Traditionella monolitiska operativsystem är relativt resurskrävande system som ofta anklagats för att sakna struktur. Micro kernel baserade system är en lösning på detta problem där man bantat ner kernel till så lite som ett tiotal kilobyte och flyttar ut tjänster som normalt ligger i kernel till user space. Solaris och Linux bygger på en utveckling av monolitisk kernel där man byggt operativsystemet i ett antal sinsemellan beroende lager vilket bidrar till ökad struktur i systemet. Flexibilitet uppnås i dessa system genom att man lägger till funktionalitet för att under exekvering länka in ny kod i kernel. Windows NT och Mac OS X är baserade på micro kernel arkitektur. De använder en relativt liten kernel och flyttar övriga tjänster till user space. På grund av prestandaproblem med t.ex. grafik och nätverk har dock vissa tjänster flyttats tillbaka till kernel space, vilket har lett till att kritiker hävdar att de inte är rena micro kernel system.