Av de barn som föds i Sverige behöver cirka 10 % vård eller övervakning på en neonatalavdelning. Detta kan leda till försening i kontakten med modern och ett ömsesidigt samspel kan störas.Syftet med denna studie är att beskriva hur kvinnor upplever det att separeras från sitt barn efter förlossningen då barnet behöver vård på en neonatalavdelning. Sex stycken kvinnor har intervjuats. En kvalitativ metod har valts, inspirerad av fenomenologisk livsvärldsansats och analyserad med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet presenteras i fem kategorier som beskriver upplevelsen av att separeras från sitt barn efter förlossningen. Dessa kategorier är: Att inte vara medveten, Att sakna kraft, Rädsla och oro för barnets hälsa, Att lämna över sitt barn i någon annans händer samt Att inte få vara nära sitt barn.Då barnet behövde vård på en neonatalavdelning uttryckte kvinnorna i studien ett lidande som präglades av rädsla över barnets hälsa. Brist på information om barnets tillstånd gav begränsad insikt i situationen som ledde till känslor av maktlöshet. Då barnets tillstånd snabbt kunde förändras kastades kvinnorna mellan hopp och förtvivlan och kämpade därmed med anknytningsprocessen. De funderade på om den tidiga separationen med barnet skulle påverka anknytningen dem emellan. Att kunna amma sitt barn skänkte dock en tillfredställelse som gav kvinnorna hopp. Kvinnorna fick inte möjlighet att vårdas på samma avdelning som sina barn vilket fick dem att känna sig stressade och kraftlösa. Om avdelningarna varit placerade intill varandra uttryckte flera kvinnor att separationen hade upplevts mindre negativ.Kärnan i resultatet visar framför allt på den oro de nyblivna mammorna känner för sitt barns hälsa samt sorgen över att inte få ge barnet sin värme och närhet i den utsträckning hon skulle vilja. / Program: Barnmorskeutbildning