I detta självständiga arbete utforskas och beskrivs utifrån ett designteoretiskt perspektiv, en instuderingsprocess av Rhapsodie för soloklarinett skriven av Giacomo Miluccio. Studien baseras på självobservationer som pågått under ca 6 månader och insamlad data utgörs av loggboksskrivande och videoinspelningar. Analysresultaten visar hur lärandet sker med hjälp av olika semiotiska resurser och i form av två transformationscykler där den första kännetecknas av En strävan efter mimesis, och den andra av Vägen till ett eget uttryck. Som en övergång mellan dessa två cykler förekommer ett tillfälle där representation sker i form av en Masterclass. Avslutningsvis diskuteras mitt resultat i relation till litteratur som både utgår från det designteoretiska perspektivet och från annan tidigare forskning inom området lärande. / In this independent work my rehearsal process of Rhapsody for solo clarinet written by Giacomo Miluccio is explored and described from a design theory perspective. The study is based on self-observations that lasted for about 6 months and collected data consists of logbook writing and video recordings. The result of the analysis show how the learning is done with the help of various semiotic resources, and in the form of two transformation cycles, where the first is characterized by a Desire for mimesis, and the other by The way to my own expression. As a bridge between these two cycles will be an occasion where the representation takes the form of a Masterclass. Finally, I discuss my results in relation to literature based on the design theoretical perspective and other previous research in the field of learning.