Under flera decennier har barn fått stå tillbaka när städer har utvecklats utefter andra intressen. Barnkonventionen blev lag i Sverige år 2020 och efterföljdes av allmänna val år 2022. Därmed har det funnits anledning för många kommuner att revidera sina översiktsplaner och vid den revideringen arbeta med barns perspektiv och delaktighet. Frågan om barns perspektiv kan däremot urskiljas vara en utmaning för planerare på kommunerna. Denna studie har därför haft som syfte att undersöka hur kommuner kan arbeta med barns perspektiv i översiktlig planering för att skapa legitimitet för processen. Detta har gjorts genom att undersöka hur tre olika stora kommuner har gått till väga efter sina förutsättningar.  I studien har kommunernas dialograpporter och översiktsplaner studerats samt kompletteras med intervjuer av tjänstepersoner med inblick i processerna. Kommunernas arbete har därefter analyserats utifrån delaktighetsmodeller, olika synsätt på barn, planeringsteorier och en legitimitetsmodell.  Studien har visat att det råder stor skillnad i förutsättningarna för att hantera frågan i de tre undersökta kommunerna. Möjligheterna har varit störst i Göteborg, som märkbart också har haft en längre erfarenhet av att arbeta med frågan. I Lund har förutsättningarna varit något sämre och i Lysekil, som är den minsta av de tre kommunerna, har det funnits andra utmaningar som inte återfunnits i Göteborg och Lund. I Lysekil genomfördes ett arbete med barnkartor i GIS medan i Lund och Göteborg arbetades det främst med workshopar och dialoger för att få tillgång till barnens synpunkter. Slutsatser som kan dras från studien är att de planerande förvaltningarna på de studerade kommunerna har saknat rätt kompetenser för att arbeta med barn vilket har gjort stöttning utifrån vital. Rätt kompetens har antingen kunnat hittas inom andra förvaltningar eller inom andra pedagogiska institutioner inom kommunen. Samtidigt har det visat sig att det varit av stor vikt för att barns synpunkter skulle få genomslag i översiktsplanen, att personer på planavdelningarna varit direkt delaktiga i dialogerna med barn. När arbetet varit transparent, effektivt med återkoppling och översiktsplanen färgats av barns synpunkter har det inneburit en ökad nivå av delaktighet och legitimitet för de delaktiga barnen. Studien visar även att det finns ett syfte att åtminstone försöka driva processer med barns perspektiv då det kan bidra till högre ambitioner och mer kunskap oavsett utfall. / For several decades, children have had to stand back when cities have developed according to the interests of other stakeholders. The Convention on the Rights of the Child became law in Sweden in 2020 and was followed by a general election in 2022, which means that municipalities have had reason to revise their comprehensive plans and include children's perspectives when doing so. Children's participation has however been shown to be something that urban planners find challenging. The objective of this study is to examine the manner in which municipalities can engage with children's perspectives in the context of comprehensive planning and create a legitimate process. To this end, the study will analyse how three municipalities of varying sizes have worked with children's perspectives within their comprehensive plan according to their different conditions. In the study a series of documents, concerning the work of municipalities with children’s perspectives within their comprehensive plan were examined and interviews with officials having insight into the processes were conducted. The work of municipalities has then been analysed based on models of participation, different approaches to children, planning theories and a model of legitimacy. The study indicates a discrepancy in the conditions and knowledge of working with children's perspectives within the comprehensive plan across the three municipalities. The opportunities have been greatest in Gothenburg, which has notably had more experience of working with the issue. In Lund, the conditions have been somewhat poorer. In Lysekil, which is the smallest of the three municipalities, there have been other challenges that were not found in Gothenburg and Lund. Lund and Gothenburg worked with children's perspective through dialogues and workshops, while Lysekil carried out the work by utilising the method children´s maps in GIS.  The findings of the study indicate that municipal planning departments often lack the requisite competence to work with children's perspectives. It can therefore be beneficial to seek support from other municipal departments with the necessary competence to pursue the work. However, the study also demonstrates involving planners in work with children's perspective, as essential to ensure that the children's opinions are taken into account in the plan. It is also shown to be of significance to reconnect with the participating children at a later stage, to elucidate which of their opinions were incorporated and which were not, as well as to provide an explanation for the rationale behind the decision-making process. The study also reveals that children's comprehension of the process and the rationale behind their inclusion is crucial. Furthermore, the study highlights the significance of establishing appropriate boundaries while maintaining a flexible approach. All these aspects are shown to be of utter importance in the work with children’s perspectives, in order to ensure legitimacy in the process and enhance the level of participation. The study also shows that there is a purpose to at least try to run processes with a children's perspective as it can contribute to higher ambitions and more knowledge regardless of the outcome.