Myskoxen dog ut i Sverige för 40 000 år sedan men har levt i Kanada fram tills idag. 1947introducerades myskoxar till Dovrefjell i Norge och år 1971 vandrade 5 individer över tillHärjedalen i Sverige. Populationen har som mest varit uppe i 30 individer på 1980-talet menhjorden består nu av endast 8 stycken individer. Med hjälp av bidrag från privatpersoner ochEU har man kunnat arbeta med att bevara myskoxarna men populationen står inför vissaproblem. Den svenska myskoxpopulationen anses vara i riskzonen för inavel, dock vet maninte detta med säkerhet då det är otydligt hur nära besläktade individerna i ursprungshjordenfrån 1971 var. Överlag har myskoxarna i hela världen en låg genetisk variation men man harsett att det i små populationer, som den i Sverige, går att återfå en viss variation genomavelsprogram med individer från andra populationer, som Grönland. Ett annat problem för enlite population som den svenska är demografisk stokasticitet, hur ålder- och könsfördelningenser ut. Då den svenska hjorden till exempel bara innefattar en könsmogen hane skulle detpåverka populationen mycket negativt om han dog eller blev infertil. Myskoxar i Kanada,Grönland och Norge har utsatts för diverse parasiter och virus som ofta har en dödlig utgång,men den svenska populationen har lyckats undgå de flesta av dem. Det kan dock finnas ensmittorisk vid inplantering av nya myskoxar från andra populationer eller om den norska ochden svenska populationen kommer i kontakt med varandra. Ett annat problem som densvenska myskoxen står inför är acceptans av befolkningen som bor i området där den rör sig.Det har dokumenterats endast tre olyckor där människor blivit skadade i samband medmyskoxar på 40 år men vissa komplikationer har uppkommit i samband med rennäring iområdet. För att ha en frisk och stark myskoxepopulation i Sverige behöver man först ochfrämst introducera nytt genetisk material genom avel med myskoxar från exempelvisGrönland eller Kanada. Man bör samtidigt se vad man kan göra för till exempel rennäringensom skulle påverkas mer om hjorden blev större. Den låga genetiska variationen ochminskningen av denna är det största hotet mot den svenska populationen och bör hanteras såsnart som möjligt för att säkra de svenska myskoxarnas överlevnad.