Inledning Muskuloskeletala besvär inklusive nackbesvär är vanligt förekommande. Besvären är associerade med neurofysiologiska förändringar som påverkar motoriska kontrollen genom förändrade neuromuskulära synergier mellan global och stabiliserande muskulatur. Försämrad sensomotorisk funktion i nacken kan även försämra balansförmågan. Motoriskt svåra uppgifter via instabila system som kräver anpassad kraft och/eller precision har potential att användas i behandling av nackbesvär. Syftet var att utvärdera två träningsmetoders effekt på nackens proprioception respektive balansfunktion i stående. Båda träningsmetoderna involverar instabila system, den ena via kontroll av en kula placerad på en platta på huvudet och den andra genom ståendes på ett instabilt underlag. Metod Åtta deltagare rekryterades, fyra slumpades till nackkoordinationsträningsgruppen (NT) och fyra till balansträningsgruppen (BT). Sju deltagare fullföljde hela studien. Tre tester utfördes före och efter träningsperioden – proprioception undersöktes med repositioneringstest av nacken och balans undersöktes med test av posturalt svaj i stillastående på stabilt respektive instabilt underlag. Resultat visade en förbättring hos NT i form av minskning i nackrepositioneringstestet på 20,43% och vid balanstesten sågs en minskning på 11,45% på hårt underlag och en minskning på 12,11% mjukt underlag i totalt svaj. I gruppen som utförde balansträning sågs en ökning med 21,19% i nackrepositioneringstestet men en förbättring vid balanstesten i form av minskning på 2,92% på hårt underlag och en minskning på 8,93% på mjukt underlag i totalt svaj. Konklusion Resultatet indikerar att NT med instabilit system kan ha positiva effekter på nackproprioception och balans. Fler studier med större deltagarantal krävs för att möjliggöra statistiska analyser.

Bakgrund: Nacksmärta är en av de vanligaste muskuloskeletala åkommorna och ett av våra stora folkhälsoproblem idag. Tjugofem procent av alla patienter som söker fysioterapi representeras av nackrelaterade besvär. Det förekommer ofta en störd cervikal proprioception hos personer med nacksmärta vilket är ett viktigt sensoriskt system som definieras som vår medvetna och omedvetna uppfattning om kroppens position. Proprioceptiv träning har visat sig ha bra effekt på personer med nacksmärta. Träningen kan utformas som explicita och implicita övningar som är rörelser på medveten och omedveten nivå. VR-teknik är en rehabiliteringsform med en digital simulerad miljö som har utvärderats i flertalet studier med en god reliabilitet och validitet som bedömningsredskap och rehabiliteringsverktyg med goda resultat. Syfte: Syftet var att jämföra två olika typer av nackträning, implicit och explicit proprioceptionsträning. Metod: Studien var en kvantitativ experimentell pilotstudie som jämförde explicit och implicit proprioceptionsträning i två grupper. I studien studerades sex friska individer som fick träna två olika typer av nackträning under två veckor. Totalt utfördes sex träningstillfällen med tester innan och efter träningsperioden. I studien användes Curest VR glasögon som är ett digitalt rehabverktyg. Resultat: Den explicita gruppen fick bättre resultat på övning huvudrepositionering, följ figuren, fånga disken samt ROM än den implicita gruppen efter testtillfälle två. Konklusion: Resultaten pekar på att man blir bättre på det man tränar. Dock måste detta område fortsätta att forskas på ur ett större perspektiv för att i framtiden kunna hitta den mest effektiva träningstypen för att förbättra sensomotorisk kontroll.