I denna uppsats appliceras ett ekokritiskt perspektiv på Hans Lidmans Det nappar i Svartån med syfte att analysera hur naturen skildras. Undersökningen identifierar förekomsten av typiska naturstereotyper samt hur Lidman förhåller sig till den lokala platsen. Vidare diskuteras Svartåns symboliska betydelse. Med utgångspunkt i ett antal litterära troper presenterade av Greg Garrard identifieras ”det förorenade”, ”det vilda” och ”förhållandet mellan människa och djur” som tre betydelsefulla naturstereotyper. Analysen av platsens betydelse utgår ifrån Martin Heideggers begrepp dwelling och illustrerar hur hembygden får en framträdande roll i Det nappar i Svartån. Timothy Mortons koncept dark ecology ligger till grund för den avslutande diskussionen kring Svartåns symboliska betydelse och visar hur Svartån framträder som en plats där gränser mellan olika livsformer suddas ut och motsättningen mellan människa och natur – subjekt och objekt löses upp.