Syftet med denna uppsats är att undersöka o-prefixet i ett modernt språkbruk. Studien undersöker adjektiv som har etablerade antonymer. Tidigare forskning visar på ett tydligt mönster där främst positiva stammar avleds. Vidare visar tidigare forskning att avledningen tenderar att ge en konträr motsats till stammen. Studiens resultat omkullkastar de tidigare observationerna genom att visa att fördelningen mellan positiva och negativa stammar är relativt jämn medan de neutrala stammarna är betydligt färre. Resultatet visar också att motsatsen som prefigeringen skapar är främst av kontradiktorisk betydelse. Avslutningsvis undersöker studien med vilken kommunikativ funktion stammarna används. Resultatet stämmer överens med tidigare forskning och visar att prefigeringen erbjuder flera kommunikativa funktioner. Det används som stilmedel, för att komprimera uttalanden, som eufemism och litotes, för att uttrycka gradering och genom det förväntning och inställning.