Bakgrunden till vår uppsats är att återkoppling behövs som verktyg på en arbetsplats för att få medarbetare att trivas. Detta har i grund och botten anknytning till vårt behov av att känna oss accepterade och av att känna samhörighet. Forskning har visat att bekräftelse från omvärlden är en viktig del för individens självbild. Särskilt i en projektorganisation är återkoppling betydelsefullt, eftersom projektgrupper ofta består av nya konstellationer av människor som snabbt måste lära sig att samarbeta. Om ett bra arbete med återkoppling sker kan detta få positiva effekter på arbetsprestationer. Problematiken kring att ge återkoppling handlar om att ge den på ett konstruktivt sätt som får mottagaren att ta åt sig. Genom att granska tidigare forskning undersökte vi varför det finns ett behov av återkoppling i pro-jektgrupper, vad forskningen säger att givaren bör tänka på när det handlar om återkoppling samt vad konsekvenserna och resultatet kan bli av återkoppling. Vårt syfte är att utifrån den forskning som idag finns undersöka hur arbetet med åter-koppling ser ut i praktiken för fem stycken projektledare. Vi ställde oss bland an-nat frågeställningarna: Ger projektledare återkoppling? På vilka sätt? Hur ser de på arbete med återkoppling? Vet de hur teorin ser ut kring ämnet? Arbetar de med att bli bättre på att ge återkoppling? För att undersöka frågeställningarna använde vi oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Projektle-darna arbetar alla inom samma bransch, fastighetsförvaltningsbranschen. Våra intervjudata bearbetades genom transkribering samt kodning efter förutbestämda teman. I vår analys jämförs den teoretiska bakgrunden med den empiriska datan vi insamlat. En matris med en sammanställning av det insamlade materialet återfinns i bilaga 2. Vår slutsats är bland annat att projektledare mest arbetar med positiv återkoppling och att negativ återkoppling kan vara problematiskt att ge. Vi fann även att projektledarna inte hade någon teoretisk kunskap om ämnet återkoppling utan de färdigheter de besatt hade de lärt sig genom erfarenhet. / The background of our paper is that feedback is needed as a tool on during work to make the individuals feel comfortable. This is basically related to our need of feeling accepted and to feel affinity. Research has demonstrated that the confirmation from the outside world is an important part of the individual's selfimage. In a project based environment, feedback is important, as project groups often consist of new constellations of people who quickly must learn to work together. If feed-back could be used successfully, this can have positive effects on work perfor-mance. The problem of providing feedback is how to give it in a constructive way so the receiver to take in the information and accept it. By examining past research, we examined why there is a need for feedback in project teams, what the research says that the giver should consider when it comes to feedback, and what consequences and results of feedback could be. Our purpose is, based on existing research, to examine how feedback is used in practice for five project managers. We asked ourselves following questions: Do project managers provide feedback? In what ways? How do they work with feedback? Do they know how the theory looks about the topic? How do they work to become better at giving feedback? To examine the issues, we used a qualitative approach in the form of semi-structured interviews. The interview subjects were all working in the same indus-try, the real estate industry. Our interview data were processed by transcribing and coding by predetermined themes. In our analysis we compared the theoretical background of the empirical data we collected. A matrix with a compilation of the collected data is presented in appendix 2. Our conclusion is that project managers mostly work with positive feedback and that giving negative feedback is perceived problematic. We also discovered that the project managers lacked a theo-retical knowledge about the subject and that the skills they possessed, had they learned through experience.