Syftet med denna uppsats har främst varit att söka kunskap om hur ledare som använder Talkmapmetoden upplever att metodiken har påverkat deras bemötande och ledarskap. Studien använder sig av de teoretiska perspektiven symbolisk interaktionism, kommunikationsteori samt ett par ledarskapsteorier, för att förstå och tolka de olika upplevelser som respondenterna delgav. Det är en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats, då tolkningarna i studien bygger på respondenternas erfarenheter av att använda Talkmap. Studien utgår ifrån ett abduktivt angreppssätt, och studiens datamaterial utgörs av semistrukturerade intervjuer med sju respondenter. Det som framkommit i studien är att samtliga respondenter säger sig ha utvecklats när det gäller bemötande. De har med hjälp av Talkmapmodeller fått kunskaper i hur vi gärna speglar oss i varandra och hur vi kan använda oss av dessa kunskaper i möten med andra. Viktiga aspekter som ledarna lyfter fram är att de numera känner en mindre stress när de kan kontrollera hur samtalet utvecklas. De upplever att kursernas tyngdpunkt ligger på en positivitet och framtidstro, vilket lett till att de ofta reflekterar över sitt ledarskap, och hur de kan prestera ännu bättre nästa gång. Uppsatsens slutsats är att ett gott bemötande alltid kan utvecklas, och att delta i Talkmap och neuroledarskapskursen, bidrar till att det finns fler verktyg att ta till i sitt ledarskap. / The purpose of this essay was primarily to seek knowledge about how leaders using the Talkmap method, feel that their attitude and leadership was affected. The study used symbolic interactionism, communication theory, and some leadership theories, to understand and interpret the respondents' different experiences. This study is qualitative with a hermeneutic approach, and the interpretations are based on respondents' experiences of Talkmap. The study used an abductive approach when analyzing the seven semi-structured interviews. The result of the study showed that all respondents felt they had developed their abilities in treatment. They used tools and models in Talkmap, which gave them knowledge of how people like to reflect themselves in each other. This knowledge could be used in interpersonal meetings. One important aspects given by the respondents was that they now felt less stress, since they could control development of conversation. They also felt that the emphasis of the course was on optimism and positivity, which led to the fact that they often reflected on their leadership and how to improve as leaders. The essay concluded that good treatment always can evolve, and by participating in Talkmap the leadership could develop by gaining more tools