För börsnoterade bolag runt om i världen uppgick leasingavtal till cirka tre biljoner euro år 2016, över 85% återfanns i notupplysningen och resterande del redovisades i balansräkningen. Redovisningen skedde i enlighet med den dåvarande leasingstandarden IAS 17, men redovisningen ansågs vara otillräcklig. Standarden resulterade i bristande information om bolagens leasingavtal i balansräkningen och det framkom att företag medvetet strukturerat leasingavtal som operationella för att undvika redovisning i balansräkningen. År 2019 ersattes IAS 17 med IFRS 16 som innebar att samtliga leasingavtal, med ett fåtal undantag, ska redovisas i balansräkningen. Den nya standarden skulle leda till ett mer korrekt återgivande av ett företags tillgångar och skulder, och således leda till mer användbar information. Syftet med finansiella rapporter är att tillhandahålla användbar information till befintliga och potentiella investerare, redovisad information är användbar om den är relevant och korrekt återgiven. Syftet med ett bolags finansiella rapporter är inte att ange bolagetsvärde, utan bidra med information som användarna behöver för att själva uppskatta värdet. Redovisningsinformation vilken reflekterar information som används av investerare för att estimera ett företags värde motsvarar värderelevant information. Studien ämnar förklara om leasingavtal redovisade under IFRS 16 genererar redovisningsinformation som är mer värderelevant, relativt den redovisningsinformation som genererades under IAS 17 för bolag noterade på Nasdaq Stockholm. Studien ämnar följaktligen bidra till värderelevanslitteraturen avseende redovisad information i notupplysningen, kontra redovisad information i balans- och resultaträkningen. Studien har ett deduktivt angreppsätt, där studien utgår från befintlig teori och formulerar en hypotes, vilken sedan statistiskt testas. Operationalisering av värderelevansen utgår från tidigare studier och undersöks genom att testa för en statistisk association mellan marknadsvärdet av eget kapital och redovisningsinformation. Den regressionsmodell som används vid de statistiska testerna bygger på en vidareutveckling av den vida använda Ohlson-modellen. Teorin består av föreställningsramen, som kan ses som standardsättanas teori om redovisning och utveckling av redovisningsstandarder, den effektiva marknadshypotesen som beskriver relationen mellan aktiepris och information, samt teorin om vad som avgör vilken information som används av investerare vid estimering av ett bolags värde. Det sistnämnda antas bero på tillförlitlighet och bearbetningskostnad, som i sin tur beror på platsen där informationen är redovisad samt användarens egenskaper. När samtliga bolag noterade på Nasdaq Stockholm (exkluderat för bank, finans och försäkring) studeras, är värderelevansen av leasingavtal redovisade under IFRS 16 oförändrad värderelevansen av leasingavtal redovisade under IAS 17. Detta tolkas som att investerare redan beaktat den operationella leasingen som funnits redovisad i notupplysningen vid estimering av ett bolags värde. Ett resultat som talar för att redovisad information i notupplysningen är lika värderelevant som redovisad information i balans- och resultaträkningen. För leasingintensiva branscher har värderelevansen däremot ökat, men effekten är liten och försvinner när hela populationen studeras. Viss effekt syns även beroende på om bolagen tillhör Small Cap, Mid Cap eller Large Cap, där värderelevansen är lägre för de större bolagen, och högre för de mindre bolagen, men effekten försvinner när hela populationen studeras.