<p>Abstract</p><p>Karaktärerna som djur</p><p>Djursymbolik hos karaktärerna i Birgitta Trotzigs novellsamling Berättelser</p><p>Utgångspunkten för följande studie är att inslag hämtade från djurriket kan användas som ett verktyg för att gestalta karaktärer i modern svensk prosa. Novellsamlingen Berättelser som ligger till grund för uppsatsen rymmer de fyra novellerna ”Teresa”, ”En man ur natten”, ”Skämtet” samt ”En vinterberättelse”. Berättelser utkom 1970, och i samlingen använder sig författaren Birgitta Trotzig i stor utsträckning av djursymbolik för att gestalta sina karaktärer.</p><p>Olika symboler hämtade från naturen har stor plats i novellsamlingen som helhet men kan specifikt skönjas hos de karaktärer som gestaltas i novellerna. Studien utgår från frågeställningar kring hur Trotzig skapar denna gestaltning med hjälp av djursymbolik, på vilka olika sätt den framträder och vad detta i sin tur gör för läsarens uppfattning av texten som helhet.</p><p>Vidare undersöks hur man kan tolka de symboler Trotzig använder, och om hon använder dem i en klassisk eller personlig kontext. Urvalet för studien begränsas till de fyra noveller som utgör novellsamlingen, men hänvisningar görs även till andra delar av Trotzigs litterära produktion och visar på så sätt hur djursymboliken hos skönlitterära karaktärer är ett grepp som kan skönjas genom hela hennes författarskap.</p>

Abstract Karaktärerna som djur Djursymbolik hos karaktärerna i Birgitta Trotzigs novellsamling Berättelser Utgångspunkten för följande studie är att inslag hämtade från djurriket kan användas som ett verktyg för att gestalta karaktärer i modern svensk prosa. Novellsamlingen Berättelser som ligger till grund för uppsatsen rymmer de fyra novellerna ”Teresa”, ”En man ur natten”, ”Skämtet” samt ”En vinterberättelse”. Berättelser utkom 1970, och i samlingen använder sig författaren Birgitta Trotzig i stor utsträckning av djursymbolik för att gestalta sina karaktärer. Olika symboler hämtade från naturen har stor plats i novellsamlingen som helhet men kan specifikt skönjas hos de karaktärer som gestaltas i novellerna. Studien utgår från frågeställningar kring hur Trotzig skapar denna gestaltning med hjälp av djursymbolik, på vilka olika sätt den framträder och vad detta i sin tur gör för läsarens uppfattning av texten som helhet. Vidare undersöks hur man kan tolka de symboler Trotzig använder, och om hon använder dem i en klassisk eller personlig kontext. Urvalet för studien begränsas till de fyra noveller som utgör novellsamlingen, men hänvisningar görs även till andra delar av Trotzigs litterära produktion och visar på så sätt hur djursymboliken hos skönlitterära karaktärer är ett grepp som kan skönjas genom hela hennes författarskap.