Dagens samhälle lägger mer fokus på hållbarhet än tidigare, där institutionella investerare är en central aktör, vilket gör att intresset för hållbara investeringar växer. Institutionella investerare har skiftat fokus mot mer hållbara investeringar på grund av press från deras kunder och företagen har idag ett stort socialt ansvar, grundat på sociala-, bolagsstyrnings- och miljökriterier. Aktörer på finansmarknaden erbjuder idag ett stort antal gröna fonder, där de ställer hållbarhetskrav på bolaget som ingår i fonden. Företagen som ger ut hållbarhetsrapporten har även ett ökat engagemang för att ge ut rapporter av hög kvalité, samtidigt som kraven på rapporterna har ökat. 2014 presenterades ett nytt EU-direktiv som ligger till grund för den svenska lagstiftning som trädde i kraft 2016. Den nya lagen innehåller bestämmelser om att bolag med en viss storlek ska upprätta en hållbarhetsrapport och företagen ska även lämna upplysningar kring sociala förhållanden, miljö, personal, korruption och mänskliga rättigheter. Vilka icke-monetära värde som skapas genom en hållbarhetsrapport har till viss del undersökts, men vilka faktorer som bidrar till detta värde har inte tydligt förklarats. Därav var syftet med studien att genom ett tjänstelogiskt perspektiv förstå vilka värdefaktorer i hållbarhetsrapporteringen som påverkar värdeförslaget baserat på icke-monetära värden till institutionella investerare. Genom förståelse för existerande brister i dagens hållbarhetsrapporter kopplat till lagkrav och extern granskning var syftet att presentera hur ett tydligare värdeförslag kan uppnås i framtiden. I studien tillämpades en kvalitativ ansats där telefonintervjuer genomfördes med 11 respondenter med goda kunskaper inom området. Resultatet visar på att det finns värdefaktorer som skapar ett värdeförslag idag, där de mest centrala faktorerna var information kring risker och möjligheter, samt hur bolagets självkännedom kan gynna både företagets interna verksamhet och externa kommunikation. De främsta bristerna som i hållbarhetsrapporterna var bristen på jämförbarhet och bristen på tydliga, kvantifierbara mål. För att skapa ett tydligare värdeförslag föreslogs fortsatt samarbete mellan aktörerna, en ökad extern granskning, enhetliga ramverk samt ändrat lagstiftning för att driva utvecklingen kring rapporteringen framåt.