Background: Physical and verbal aggression against healthcare staff, particularly nurses is an international concern. The emergency department is seen as a high-risk area for workplace aggression. Working as a nurse in such environment is demanding and involves facing a variety of risks and threats. Aim: To highlight nurses' experiences of threatening situations at emergency departments. Method: A literature study based on qualitative articles. Eleven articles were analysed and included. Results: How the nurse experience the threatening situation defines the outcome of the consequences. The nurses' experiences can be divided into three main themes; to constantly be on your guard, unseen and unheard, vulnerable and inadequate. The feeling of fear in their working environment effected the caring of all patients. Conclusion: The experience of threatening situations is individual and can be percieved in different ways. Often a feeling of fear and insecurity emerges. The patientcare is therefore negatively affected and nurses receive little support from the hospital management. / Hotfulla situationer är ett fenomen som ökar inom samhället, vilket också återspeglas inom vården. Akutmottagningar är en plats inom sjukvården som betraktas vara ett högriskområde för hot och våld. Att arbeta som sjuksköterska på en akutmottagning gör att risken för att hamna i hotfulla situationer är stor. Hur stor förekomsten egentligen är kan vara svårdefinierad då alla händelser kanske inte alltid rapporteras. Upplevelsen i samband med hotfulla situationer kan vara individuell och uppfattas på olika sätt. Genom en litteraturbaserad studie belystes området. I studien granskades 11 kvalitativa artiklar vilket genererade i ett resultat bestående av tre teman och sju underteman. De teman som framkom var att ständigt vara på sin vakt, att inte bli sedd och hörd och att känna sig sårbar och otillräcklig. Sjuksköterskorna ansåg att de ständigt fick vara på sin vakt, då de aldrig visste när en hotfull situation kunde uppstå. När hotfulla situationer uppstod fanns det brister i stöd från verksamheten, samtidigt som avvikelserapporteringen inte skedde på ett sätt som gjorde att förekomsten kom till ledningens kännedom. Verksamheten satte in åtgärder i form av överfallslarm och säkerhetsvakter, istället för att ordna förebyggande säkerhetsåtgärder. Sjuksköterskorna ansåg att det var en brist på känslomässigt stöd från ledningen, vilket ledde till att de kände rädsla och att omvårdnaden brast när de inte ville vårda hotfulla patienter. Sjuksköterskorna upplevde att de hade det svårt att se hur de skulle kunna hantera hotfulla situationer i framtiden, de hade svårigheter att hantera sina känslor och deras privatliv påverkades negativt.