No description available.

I denna uppsats undersöker jag hur det nyligen tillkomna rekvisitet i våldtäktslagstiftningen, frivillighetsrekvisitet, har behandlats av rättstillämparen. Detta genom att undersöka hur domstolarna har bedömt de objektiva såväl som de subjektiva rekvisiten. Underlaget för denna granskning har varit ett antal av de avgöranden där den tilltalade har blivit fälld för det nya brottet grovt oaktsam våldtäkt. Vad jag har funnit är att det finns en viss diskrepans mellan domstolarnas bedömning av brottsoffret bristande frivillighet i den sexuella handlingen, och gärningsmannens uppsåt till densamma. Domstolarna kan väldigt lätt avgöra att brottsoffrets deltagande inte har varit frivilligt, men vid bedömning av gärningsmannens skuld har de i vissa fall enbart ansett denne vara oaktsam. Det är min mening att domstolarna i de fallen inte har gjort en fullgod bedömning av om gärningsmannen haft likgiltighetsuppsåt.