Konkursförfarandet inleds med en ansökan om konkurs och förfarandet regleras i konkurslagen (1987:672). Om en gäldenär är på obestånd så kan denne ansöka om konkurs genom att antingen till tingsrätten inge en skriftlig ansökan som är egenhändigt undertecknad, eller genom att digitalt ansöka om konkurs och signera med hjälp av en elektronisk legitimation. Reglerna avseende konkursförfarandet är starkt präglat av det borgenärsinriktade intresset och förfarandet därför ämnat att vara både tids- och kostnadseffektivt. Av denna anledning så godtas i regel gäldenärens uppgift om obestånd och denne försätts därefter omgående i konkurs genom ett konkursbeslut. Utöver att den enskilde individens ansökan om konkurs ska vara egenhändigt undertecknad, ställs inga ytterligare krav när denne skriftligen ansöker om konkurs. Detsamma gäller i fråga om juridiska personer som ansöker om konkurs.  Förekomsten av falska eller obefogade konkursansökningar är mindre vanligt, men ändock något som inträffar. Med en falsk konkursansökan avses sådan ansökan där annan än gäldenären själv falskeligen har undertecknat en ansökan som ser ut att härstamma från gäldenären. En obefogad konkursansökan innebär att en behörig företrädare för ett bolag ansöker om konkurs å bolagets vägnar, trots att beslut om detsamma inte har fattats i bolaget eller att det föreligger meningsskiljaktigheter om bolagets förmögenhetsläge. Detta arbete syftar till att belysa problematiken med att det i idag inte genomförs några kontrollåtgärder för att säkerställa att riktigheten i gäldenärens ansökan, samt till att utreda begreppet rättsmissbruk och sätta det i relation till konkursförfarandet. Spörsmålen har genomgående analyserats utifrån ett gäldenärsinriktat perspektiv, för att tydliggöra vilka konsekvenser som ett konkursbeslut kan ha och därigenom ifrågasätta avsaknaden av kontrollåtgärder.  Utifrån det material som i arbetet har presenterats har det varit möjligt att konstatera att nuvarande kontroller i samband med gäldenärens ansökan kan anses otillräckliga. Det finns ett behov av att stärka rättssäkerheten, varför ett flertal åtgärder har exemplifierats samt diskuterats. En tänkbar kontrollåtgärd vore att införa en legitimationskontroll i samband med att en enskild gäldenär ansöker om konkurs. Detta skulle kunna minska risken för att någon falskeligen undertecknar en ansökan i gäldenärens namn. Ytterligare förslag innebär att ett styrelseprotokoll bifogas tillsammans med den juridiska personens ansökan om konkurs, för att på så sätt styrka att beslutet om konkurs är fattat med befogenhet och motverka möjligheten för en bolagsföreträdare att handla på eget bevåg.  I fråga om begreppet rättsmissbruk så är detta en princip som idag inte är allmänt erkänd inom det svenska rättssystemet, men som har desto starkare anknytning inom andra länder. Principen innebär att ett rättssystem inte ska tillåta att någon på ett klandervärt sätt skapar viss rättighet och därefter utnyttjar det uppkomna rättsläget till egen fördel. I fråga om gäldenärens ansökan om konkurs kan det då ifrågasättas varför det svenska konkursinstitutet 1 tillåter att förfarandet kan missbrukas, och att någon kan utnyttja ett konkursbeslut som uppkommit på ett klandervärt sätt till egen fördel.  Tanken med arbetet är att inspirera till en bredare diskussion där gäldenären och dennes rättssäkerhet ges större utrymme än vad som idag är fallet.