Den svenska arbetsmarknaden är som många vet könssegregerad, kvinnor och män arbetar inte bara inom olika arbetsområden utan det finns även skillnader i arbetstid och uttag av föräldraledighet. Jag har därför valt att undersöka om och hur att få barn har betydelse för individens arbetsförhållanden. De arbetsförhållanden som undersöks är om arbetet innehåller mycket arbetsresor, obekväma arbetstider och/eller övertid. Jag undersöker också om barn har betydelse för den upplevda inkomsten. Faktorer som arbetsresor, obekväm arbetstid samt övertid är sammanfattade i en indikator av faktorer som är svåra att kombinera med barn. För att undersöka detta jämförs respondenter som får barn i perioden 1999-2003 med respondenter som inte har barn 2003 vid två olika undersökningstillfällen. De teoretiska utgångspunkter som används är familjens specialiseringsteori av Becker (1991, 1993) samt genusteorier angående hur könsroller konstrueras. Uppsatsens hypoteser har formats utifrån tidigare forskning som visar att kvinnor och män väljer olika arbetsområden, att kvinnor arbetar deltid i högre utsträckning samt tar det största ansvaret för hem och familj (Bygren, Gähler & Nermo, 2004; Jansson, Pylkkänen & Valck, 2003; Evertsson & Nermo, 2004). Analyserna är baserade på datamaterialet ”Familj och arbetsliv på 2000-talet” (Young Adult Panel Study, YAPS, www.suda.su.se/yaps). Logistisk och linjär regressionsanalys har estimerats för att studera sambandet mellan att få barn och om arbetet är svårt att kombinera med barn samt ger en god inkomst. Resultaten visar att både kvinnor och män med barn har lägre sannolikhet än respektive kön utan barn att ha ett arbete som är svårt att kombinera med barn 2003 (efter att de fått barn), även när jag tar hänsyn till skillnader i ålder, utbildning och arbetstid. Regressionsanalyserna visar också att kvinnor som får barn i perioden har högre sannolikhet än kvinnor utan barn att ha ett arbete som är svårt att kombinera med barn 1999 (innan de får barn). Det verkar inte finnas något samband mellan barn och en god inkomst, varken 1999 eller 2003. Kvinnor har lägre sannolikhetän män att ha ett arbete som är svårt att kombinera med barn samt ger en god inkomst.

Denna studie undersöker kvinnliga undersköterskors upplevelser av att kombinera arbetsliv med familjeliv under tiden som de är småbarnsföräldrar. Empirin till studien utgörs av semi-strukturerade intervjuer. Studien har utgått från en fenomenologisk ansats med fokus på att nå respondenternas subjektiva upplevelser kring ämnet. Studiens teoretiska utgångspunkter har tagit fasta på hur samhällets könsnormer och organisationers uppbyggnad påverkar respondenternas upplevelser av att kombinera arbetsliv och familjeliv. Könsnormer är även relevanta utifrån hur fördelningen av det obetalda arbetet i hemmet ser ut och hur de skapar olika förutsättningar av att kombinera förvärvs- och hemarbete. Tillika illustrerar vår studie utifrån krav- och resursmodellen hur respondenterna upplever att de inte har tillräckliga resurser för att möta de krav som ställs från arbetslivet. Studien har även utgått från ett konfliktteoretiskt perspektiv för att kunna beskriva hur undersköterskornas upplevda höga krav från omgivningen skapar konflikter mellan arbete och familjeliv. Resultatet i studien visar att respondenterna upplever svårigheter att kombinera arbetsliv med familjeliv. Obekväma arbetstider blir ett påtagligt problem att kombinera med barnomsorgen.   Därmed blir det sociala stödet de får från sin familj och partner, samt kontroll över arbetstiden centrala faktorer för att respondenterna ska kunna arbeta obekväma arbetstider samtidigt som de är föräldrar. Likaså har ett jämställdhetsperspektiv visat sig vara av betydelse eftersom det skapar olika förutsättningar för undersköterskorna att arbeta samtidigt som de är föräldrar. Män och kvinnor deltar inte på lika villkor i arbetslivet och detta bidrar till att det finns löneskillnader, där män oftast har högre lön. Ekonomin bidrar i sin tur till att det uppstår ojämlikhet då den individ i förhållandet som tjänar minst oftast är den som får ta huvudansvar för barn och hem. Härmed har samhälle och arbetsgivare en betydande roll för hur jämställdheten upprätthålls och vilka förutsättningar som skapas för hur kvinnliga undersköterskor ska kunna kombinera sitt yrke med ett fungerande familjeliv.