No description available.

No description available.

No description available.

Lagarna om offentlig upphandling har som syfte att bidra till att den inre marknaden inom EU upprätthålls. Osund konkurrens förhindrar att offentliga myndigheter gör bra affärer. Förekomsten av oseriösa anbudsgivare och bristande kontroller från upphandlande myndigheter gör att skattepengar som skulle kunna användas inom välfärden går förlorade. Upphandlingsreglerna ska säkerställa att myndighet inte använder offentliga medel på ett otillbörligt sätt och därav säkra att inga leverantörer gynnas eller missgynnas. Upphandlingsreglerna har en lång historisk utveckling och ämnar konstant att bli modernare och enklare samt garantera en rättvis konkurrens mellan leverantörerna. Oseriösa anbud kan förekomma i flera olika former. I uppsatsen redogörs för vilka dessa former kan vara, samt hur upphandlande myndighet har möjlighet att med hjälp av upphandlingsreglerna förhindra att sådana anbud antas. Angående förhindrandet av oseriösa anbud leder till att bevisfrågan blir av intresse. Bevisbördans placering gällande ett anbuds seriositet redogörs för med hjälp av främst HFD:s nya domar om onormalt låga anbud men även EU-domstolens praxis. Det spekuleras även över hur den eventuella förseningen av införlivandet av det nya upphandlingsdirektivet kommer att påverka de offentliga upphandlingarna i Sverige. I analysen utreds frågeställningarna är det möjligt att förhindra att oseriösa anbud antas och hur påverkar oseriösa anbud konkurrensen vid offentlig upphandling där bland annat slutsatsen blir att upphandlande myndigheters kontroll av leverantörer bör vidgas samt att det är av vikt att uppnå en sund marknad med bra konkurrens, vilket innebär att oseriösa anbud måste motarbetas. I dagsläget får det fortfarande anses oklart gällande begreppen oseriösa anbud samt oseriösa leverantörer, men insikten om att en motarbetning är behövlig för att uppnå EU:s inre marknad, får anses vara upp-märksammad.

Sommaren 2010 implementerades det nya upphandlingsinstrumentet konkurrenspräglad dialog i LOU. Upphandlande myndigheter har numera två undantagsinstrument tillgängliga, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog. Gemensamt för förfarandena är att de utgör undantag från huvudregeln om att öppet eller selektivt förfarande ska tillämpas. En upphandlande myndighet får endast tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog då särskilda förutsättningar föreligger. Offentlig upphandling i Sverige har i dag sin grund i EU. LOU är till stora delar en implementering av EU:s klassiska direktiv om offentlig upphandling. På grund av EU:s stora inflytande på offentlig upphandling och LOU behandlas EU och dess rättskällor i uppsatsen. Störst utrymme får det klassiska direktivet och EU:s grundläggande principer som ska beaktas vid all offentlig upphandling eftersom principerna finns implementerade i LOU. Uppsatsen är en komparativ studie där förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog behandlas. I referensramen belyses respektive upphandlingsinstrument för att sedan ställas mot varandra i analysdelen där likheter och skillnader lyfts fram. Fokus i analysdelen ligger framför allt på vilka särskilda förutsättningar som ska föreligga för tillämpning samt hur respektive upphandlingsprocess är upplagd. Den slutsats som framkommer ur uppsatsens analys är bland annat att upphandlingsförfarandena har likheter i att de båda utgör undantagsförfaranden och att särskilda förutsättningar ska föreligga för tillämpning. Det materiella innehållet i förutsättningarna för tillämpning har också likheter mellan förfarandena, och mycket tyder på att bland annat komplicerade IT-upphandlingar kan kategoriseras in under båda förfarandena.

No description available.

No description available.

En statlig myndighet, en kommun, ett landsting, ett statligt eller kommunalt bolag som vill upphandla en medarbetarundersökning kan välja det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt, vilket innebär en sammanvägning av kvalitet och pris. Beställaren måste besluta sig för vilka kvalitetskriterier som är relevanta och hur kvaliteten ska mätas. Av det förfrågningsunderlag som en beställare skickar ut vid en upphandling ska bedömningskriterierna framgå. En potentiell leverantör ska kunna avgöra om det är mödan värt att delta i konkurrensen. Sextio upphandlingar av medarbetarundersökningar under åren 2009-2012 har undersökts och det förs en diskussion om hur kvaliteten mätts, och om de skalor som använts vid mätningarna är lämpliga för ändamålet. Granskningen visar bland annat att kvalitetskrav och tilldelningskriterier ofta lämnar ett stort utrymme för tolkningar och att det sällan är tydligt hur anbuden kommer att bedömas.

No description available.

Att en upphandlande myndighet väljer att avbryta en upphandling är inte ovanligt. Skälen varför en myndighet väljer att göra det är mycket varierande. Möjligheten för en upphandlande myndighet att avbryta en pågående upphandling finns dock inte stadgat i OU eller i bakomliggande direktiv. Enligt rättspraxis på området krävs att det föreligger sakligt godtagbara skäl för att en upphandling ska kunna avbrytas. Ett av syftena med framställningen är att försöka s kapa en klarhet i när sakligt godtagbara skäl anses föreligga och inte. Genom att studera både EU-praxis och svensk rättspraxis kan det konstateras att domstolarna i vissa fall, som vid bristande konkurrens, är enhälliga om att sakligt godtagbara skäl föreligger. I andra fall, t.ex. vid tidsbrist, kommer domstolar fram till olika domslut vilket tyder på att omständigheter i enskilda fall är av avgörande betydelse. Det är också svårt att dra några klara slutsatser från de rättsfall där sakligt godtagbara skäl inte ansetts föreligga. Vad som står i förfrågningsunderlaget angående avbrytande av upphandlingen synes inte spela någon roll vid bedömningen om sakligt godtagbara skäl föreligger eller inte. Det är inte heller lättare för en myndighet att avbryta en upphandling om skälen härför angetts i förfrågningsunderlaget eftersom domstolarna inte synes lägga någon vikt på om det står något om avbrytande i förfrågningsunderlaget. Ett avbrytande av en upphandling medför en del risker som både leverantörer och myndigheter måste tänka på. De största rättsliga riskerna som föreligger är att en upphandlande myndighet, under en pågående överprövning, startar ett nytt upphandlingsförfarande som avser samma upphandlingsföremål eller ingår ett avtal med en leverantör. Vad som händer i situationer som dessa är inte helt klart och nya frågor uppstår istället. Det finns skäl för ändringar vad gäller möjligheten att avbryta en upphandling och de rättsliga möjligheterna för leverantörer att tillvarata sin rätt när så sker. Självklart ska upphandlande  myndigheter kunna avbryta upphandlingar om det finns en risk att de inte kommer att kunna slutföra upphandlingen på ett tillfredställande sätt. Jag är dock av åsikten att vissa grunder för när ett sakligt godtagbart skäl föreligger tillämpas alltför strikt. Tillräcklig hänsyn tas inte till leverantörers intresse av att upphandlingen fortskrider.