Matematik är ett ämne som väcker många känslor hos oss. Förhoppningsvis är dessa känslor av välbehag men för en del förknippas matematiken och matematikämnet med obehag och olust. Ofta är det så att dessa känslor, bra eller dåliga, väcks i skolan och kan komma att följa dig genom livet. Syftet med denna uppsats är att ta reda på vad några klasslärare i år3 och år4 anser om olustkänslor och svårigheter i samband med matematikämnet samt vilken inverkan de anser att pedagogen, eleverna, materialet som används och samverkan med mottagande/överlämnande klasslärare har på matematikundervisningen. För att nå det ovannämnda syftet har jag intervjuat klasslärare i år3 och år4 för att få deras syn på dessa aspekter. Med utgångspunkt i tidigare forskning kring det kategoriska och det relationella synsättet använde jag mig av aktuell litteratur för att skapa en teoretisk bas. Jag har analyserat de intervjuer som genomförts samt fört en diskussion kring de samband jag funnit. Resultaten visar att de intervjuade lärarna över lag ansåg att den egna bakgrunden var av vikt för den egna undervisningen, då lärarna menade att den färgade dem som pedagoger. Det fanns även liknande uppfattningar kring vad matematiksvårigheter innebär och hur dessa svårigheter upptäcks samt känslornas inverkan på elevernas lärande. Det rådde dock skilda åsikter kring hur dessa matematiksvårigheter hanterades och upptäcktes. De metodval och arbetssätt som lärarna använde sig av var även av skild karaktär. Med utgångspunkt i de funna resultaten har en diskussion kunnat föras kring lärarnas syn på olustkänslor och matematiksvårigheter och dess inverkan på elevens matematikutveckling.